EDVIN, vår lille lintott!

Det har hänt en del med talet på lilleman på sistonde. Han pratar mer ord som vi förstår, och han försöker härma oss när vi upprepar ord för honom.

Bättre sent än aldrig J Snart så pratar han oavbrutet skulle jag tro.

Han är fortfarande vårt lilla yrväder. Alltid på språng, och härmar allt som storebror gör. Att gå helt vanligt är inget för mina pojkar. Dom hjular, hoppar, studsar eller springer när dom tar sig fram J

Just nu leker dom väldigt fint ihop och på semestern har dom verkligen haft roligt tillsammans. Edvin har börjat leka lite mer med saker som Ebbe tycker är kul. Dom kör med bilar, och bygger lego och Ebbe visar och förklarar så pedagogiskt han kan hur Edvin ska göra J

Både Ebbe och Edvin har skjutit i höjden under sommaren, så det får bli en del byxletande till hösten.

Edvin har storlek 92 i det mesta, och Ebbe 116. Dom har blivit så stora båda två….

Att få höra sagor på kvällen älskar dom båda två, och Edvin kan gärna komma med en bok och sätta sig i knäet under dagen och vilja att vi ska bläddra tillsammans och läsa. Han fick lite olika smådjur att leka med när vi kom hem från Kolmården, och dom älskar han just nu.

Grävmaskiner och traktorer är fortfarande en stor favorit, och djur i alla de slag. Ibland leker han hund, och kryper runt på golvet och skäller på oss. Och så vill han bli kliad bakom örat J sötnos J

Också gillar han sin gräsklippare som han drar upp, precis som pappa, och går runt i trädgården och flyttar möbler och grejer för att kunna ”klippa” Det är hans absoluta favoritsyssla.

Nu i sommar har vi börjat lite med pottträning. Ibland går det och ibland inte, men jag tror inte på att pressa fram något, utan det får ta den tiden det tar. Han är väldigt förtjust i sina bamse kalsonger i alla fall.

Han har blivit lite tuffare också vår lille pojk. Han vågar prova på lite mer. Och det tro jag faktiskt är Ebbes förtjänst. Han drar med Edvin på lite upptåg och äventyr, och hjälper sin lillebror när han har svårt att hänga med. Dom är ett riktigt radarpar dom där två J

I somras köpte vi en cykelvagn, så vi har varit iväg på lite äventyr, vilket båda killarna gillat. Jag älskar att åka iväg på utflykter med vår lilla familj. Till hösten ska vi göra lite söndagsutflykter, och hitta på något roligt tillsammans. Alla måsten får ligga den dagen har jag bestämt och det ser jag fram emot J

Om en vecka börjar höstterminen på förskolan. Inte klokt vad tiden går fort.

Jag ser fram emot en mysig höst i vårt hus, och en hel del roliga saker som vi har inplanerat J

Edvin 5 månader

I måndags blev Edvin 5 månader och dagen till ära så satt han själv på golvet utan stöd.
Han älskar att sitta med när Ebbe leker och vill helst leka med Ebbes leksaker, sina egna ratar han ganska mycket just nu.
Han har tre jobbiga tänder på gång, så han dreglar och gnager hela tiden. Ibland lindrar Alvedon en stund och så tuggar han på sina bitleksaker och majskrokar.
Han äter fortfarande ersättning men får smakportioner med gröt, och har smakat på banan och potatis.
Verkar som det har fallit lille herr Rosell i smaken i alla fall =)

Idag har han fått sin andra spruta på BVC, så ikväll har han varit lite grinig och haft feber. Hoppas att det släpper till imorgon.
Han väger 7430 gram och är 68 cm lång.
Just nu verkar han inte super hungrig på dagarna, men äter som en häst på kvällen och en gång på natten. Han somnar vid samma tid som innan, ungefär vid 19, och vaknar runt klockan 6 på morgonen.
Han sover lite bättre på dagarna, och sover 4 pass om dagen. Vi börjar kunna se ett vettigt sovmönster nu tycker jag, och det är superskönt!

Han är en liten solstråle för det mesta, och blir mest arg när han vill mer än han klarar av. Helst vill han stå upp hela tiden och hoppa i knäet, det älskar han.
Han har även upptäckt att det är ganska kul att slänga ner saker vid köksbordet när han sitter i sin stol och så plockar storebror upp dom. Om och om igen. Då skrattar han och tjuter högt.

Sista veckorna har han blivit lite försiktigare mot folk, och blir ledsen om någon han inte känner har han i famnen.

Största idolen är naturligtvis storebror och han följer med spänning allt som Ebbe hittar på och skrattar när Ebbe busar med honom.

Tiden går i en rasande fart och det är fullt ös här hemma med två gossar.
Det är inga problem att somna på kvällarna i alla fall =)

Nyvaken gosse

                                                               

Storebrors bilar smakar gott =)

Fin kille på bröllop

Leker med bilar

På Väla med mamma

Goding

Jag vill också titta på surfplattan storebror!

De finaste jag har



Kram Kram

Edvin 4 månader

Ja, lillfisen fyller 4 månader imorgon. Helt galet! Jag fattar inte var tiden tar vägen.
Dagarna rullar på och killarna upptar all vår tid.
Edvin är en glad liten kille nu sedan koliken släppt helt och hållet, så det känns jätte skönt.
Han är väldigt nyfiken och vill vara med överallt. Att ligga i babygymmet eller leka själv på en filt, det är inte alls så intressant som att få vara med uppe i famnen och se sig omkring.
Han sitter gärna upp i vagnen en liten stund när vi är ute på promenad med lite stöd runt om sig, och man ser att han njuter av att kunna ha full koll på allt runt omkring. Ibland blir det förstås för mycket att bearbeta alla intryck om kvällarna och de sista kvällarna har han varit lite orolig innan han somnat. Han somnar ungefär vid sju på kvällen och sover oftast i ett sträck till två, då vaknar han och är hungrig, för att sedan somna om gott i sin säng. Strax innan halv sex brukar han slå upp sina blå, och då är han vrålpigg! Själv är man inte riktigt så pigg kan jag säga.
På morgonen brukar han inte kunna hålla sig vaken någon längre stund, så ungefär en timme senare är det dags för en liten tupplur igen.
Han sover ca 4-5 gånger om dagen, men bara väldigt korta stunder och det har han alltid gjort. Jag önskar att han lär sig att sova lite längre ju äldre han blir. En halvtimmes sömn räcker inte långt.
Jag har provat med det mesta för att få honom att sova lite längre pass, men det spelar ingen roll om han ligger i vagnen på promenad, i sin säng där det är tyst och lugnt eller om det är liv och rörelse runt omkring. Han sover helt enkelt bara korta pass, och så länge han är nöjd med det så får det väl vara så tänker jag.

Edvin har också börjat bli väldigt intresserad av mat och tittar på med stora ögon när vi äter middag.
Härom dagen fick han smaka på lite banan på min fingertopp och det verkade han gilla.
Men smakisar det väntar jag nog med ett litet tag till. Nu rekommenderar ju BVC att man ska vänta tills barnet är omkring 6 månader innan man börjar med fast föda. När Ebbe var bebis, skulle man börja när barnet var 4 månader. Jag tror att vi kommer börja någonstans mitt emellan. Och är han nyfiken på banan eller något liknande nu, så kan han ju få smaka lite grann.

Som sagt, Edvin är en glad liten kille som skrattar hjärtligt när man busar med honom, och skiner i hela ansiktet när man blåser han på magen. Det finns väl inget härligare än bebis skratt!
Fortfarande är det ju Ebbe som är mest intressant och det är Ebbe som får Edvin att nästan vilja hoppa ur ens famn för att få vara med och leka med bilar. Oftast tycker Ebbe bara att det är roligt att Edvin är med, men när han dreglar på hans bilar då sneglar han lite surt på honom och säger.
"Åh  men Elvin(Ebbe kallar Edvin för Elvin) du får faktiskt inte dregla på mina bilar"
Edvin bara ger ifrån sig ett illtjut av förtjusning och kiknar av skratt åt sin storebror.

Edvin är en bestämd liten gosse också vill jag säga. Och han har humör som inte är att leka med, men oftast är han glad och " pratar" en massa.

Nu kan han sitta med lite stöd runt om, han griper om saker och stoppar dem i munnen och rullar runt från rygg till mage och tillbaka. Han står stadigt i knäet när man håller hans händer och hoppar och studsar så han blir alldeles svettig. Han tittar efter en leksak om han tappar den och drar sig upp mot sittande. Han är en stark liten kille.

Han är fortfarande lite hattig med maten ibland tycker jag, vissa dagar äter han som en häst och andra dagar verkar han inte sugen alls. men han ökar stadigt i vikt och ligger över på sin kurva, så vi behöver nog inte vara oroliga tror jag. Nu väger han 6845 g och är 64 cm lång.

Vår stora lille kille.

Gladfis

Sussar i vagnen

I soffan på BVC

Gungpremiär

Glad kille som sitter i vagnen

Lek och bus



Kram Kram

Edvin 2 månader

Tänk att det hunnit gå två månader sen vår lillfis kom till världen. I tisdags blev han 10 veckor, vår lille Edvin.
Han växer och gror, sist vi var på BVC för ungefär en och en halv vecka sedan, vägde han 5600 gram
och var 59 cm lång. Tyvärr äter han lite sämre de dagar som han har mycket magknip, och jag är ständigt orolig för att han ska tappa vikt, men det är väl en mammas ständiga huvudbry.Att barnen inte äter tillräckligt.

Tyvärr är han fortfarande ganska orolig med mycket magknip, vilket vi hade hoppats på skulle bli bättre efter 5.e akupunkturbehandlingen, men nu är han snart 3 månader och då brukar koliken släppa för de flesta.Vi håller tummarna för det!

Edvin är en nyfiken liten kille, som vill vara med hela tiden och nöjer sig inte med att ligga i babygymmet på golvet.
Det är konstigt att två syskon kan var så fantastiskt lika.
Ebbe var precis likadan.Otroligt nyfiken och social, och ville att det ska hända något hel tiden.
Det är klurigt ibland kan jag säga att, att försöka roa en tvåmånaders kille, är inte lätt. Men Ebbe hjälper mig så gott han kan med underhållningen,han sjunger, leker med handdockor och leker tittut.
Och Edvin älskar naturligtvis det. Det är så härligt att se hur han lyser upp när han ser sin storebror.
Misstänker att de kommer hitta på en hel del bus tillsammans när Edvin blir lite äldre.

Lillfisen är ingen vagnkille tyvärr. Han somnar en liten stund om man är ute och går. Men ganska snabbt slår han upp sina klarblå ögon igen, och vill inte ligga kvar i vagnen, utan komma upp så han kan se. Hoppas på att han ska vänja sig vid det. Det är ju så skönt att kunna gå långa promenader, både för hans och min skull.
Jag har provat en hel del med bärselen också. Tänkte att där kan han ju se lite bättre, men ikke,
nä, jag tror faktiskt att han helst skulle vilja sitta upp i vagnen, men det är ju liiiite för tidigt om man säger så.
Han får hejda sig lite den där lille Herr Rosell.
Som ni kanske förstått så är han en mycket bestämd liten gosse. Läste till och med att de skrivit det i min förlossningsjournal. " bestämd gosse som inte vill ligga till bröstet" Tja, inte så konstigt att det blev strul med amningen kanske.
Så på många sätt är Edvin och Ebbe väldigt lika. Det ska bli väldigt spännande att se hur Edvin blir när han växer upp.

Utvecklingsmässigt följer han som han ska. Han följer föremål med blicken, kan fixera, ger svarsleende när man ler och pratar med honom, han jollrar väldigt mycket och ligger gärna på mage och kikar. Han älskar att stå i knäet och titta, och jollrar högt när jag sjunger " dansa min docka"

Några rutiner kring mat och sov har han inte riktigt lyckats få än. Tyvärr ställer magen till det en hel del för honom. Men nattsömnen kan vi inte klaga på. Han vaknar oftast bara en gång, max två, för att få mat, och somnar om. Rör det runt i magen kan de ta lite tid för honom att koppla av igen, men oftast somnar han om man bär på honom en stund och får han att slappna av.
Hur mycket han sover på dagarna beror också mycket på hur mycket magknip han har.
Vissa dagar sover han max en timme på hela dan och då är han förstås trött och grinig mestadels av dagen. Andra dagar sover han lite längre pass och flera gånger på dagen, och då är han mer tillfreds.
Så nu hoppas vi på att den där envisa koliken vill ge med sig, så att vår lille kille kan få ro att koppla av och slippa magknipen.

Nu ligger han på Nicklas bröst i soffan och sover. Snart ska jag bära över honom till hans säng och
snusa in hans goa bebisdoft innan jag själv hoppar i säng.

Natti Natti

Långt mellan inläggen nu....

Ja, tyvärr så räcker inte tiden till riktigt just nu för att uppdatera bloggen oftare, men nu sussar Edvin efter en lång skrikkväll igår, så nu satte jag mig vid dator en stund.

Tyvärr så har ju även lille Edvin fått kolik. Det som jag fasade för när jag var gravid.
Kommer ihåg hur jobbigt och hemskt det var när Ebbe hade det och jag var ganska orolig för att nästa barn skulle få det också. Och nu är vi här. Med en ledsen, skrikande Edvin som har magknip.
Jag vet att det finns så mycket annat som ens barn kan råka ut för som är mycket värre, men ibland när jag tillåter mig själv att bli lite ledsen och uppgiven, så frågar jag mig själv varför just vi skulle få ett barn till med kolik.
Som mamma vill man ju inte att ens barn ska lida eller ha ont en endaste minut, och när man ser att ens lilla knyte vrider sig och skriker av magkramperna så gör det ont enda in i själen.
Nu har vi alla fall fått kontakt med tjejen som hjälpte oss när Ebbe hade kolik. En tjej som har mottagning här i Helsingborg och som ger akupunkturbehandling på spädbarn med kolik.
Denna gången utför hon en studie kring akupunktur och kolik i Malmö och bad oss att vara med.
Edvin har blivit indelad i en grupp av tre, där den ena gruppen får standar akupunktur, den andra får akupunktur på olika ställen beroende på symptom och den tredje gruppen får ingen akupunktur alls.
Det är jobbigt att inte få veta vilken grupp Edvin tillhör. Vi vet ju faktiskt inte om vi kör ner till Malmö två gånger i veckan helt i onödan. Jag får inte vara med när han får behandlingen, så har vi riktig otur så har lilleman hamnat i gruppen som inte får några nålstick alls.Tyvärr finns det ingen annan som utför den här akupunkturen så det var bara att gilla läget och vara med och hoppas att Edvin får akupunktur när vi är där.
Efter andra behandlingen i fredags tyckte vi att vi märkte en viss förbättring, och både lördagen och söndagen blev relativt lugna, lite gnäll men inga kolikskrik i alla fall.
I tisdags var jag på den tredje behandlingen, men denna gången tycker vi inte att det har blivit bättre.
Mitt lilla hopp sjönk igår kväll när han började bli orolig vid halv 6, och när jag nattade Ebbe vid halv åtta, var det i gång igen. Stackars Ebbe som får somna till dessa skrik varje kväll. Som tur är så vaknar han i alla fall inte av Edvins skrik när han har somnat.
Jag hoppas verkligen att detta blir en lugn dag, både för Edvins skull och för våran. Det är tufft med en liten som skriker hela tiden och med Ebbe som jag hela tiden får säga till att vänta eller lugna sig. Han blir så frustrerad på mig att jag inte kan hjälpa honom eller uppmärksammar honom så mycket utan lägger fokus på Edvin och på att få han lugn. Jag förstår honom så väl, och varje kväll när jag lägger mig, så har jag fruktansvärt dåligt samvete för Ebbes skull. Jag räcker helt enkelt inte till, och det är jätte jobbigt.
Några kvällar har jag och Ebbe åkt iväg en sväng själva för att få lite egentid han och jag, och det har varit supermysigt. Tror att han uppskattar det mycket att få ha sin mamma för sig själv ibland, utan en skrikande bebis i famnen.
Som tur är så älskar ju Ebbe sin lillebror och hans frustration och ilska tar han ut på mig och inte Edvin, och det är jag glad för. En stoltare storebror får man leta efter!

 

                                                                  Kram Kram

Tillbaka igen....

Ja, då var jag tillbaka igen....
Det har minst sagt varit några omtumlande veckor för oss, men nu känns det som vi har landat lite.
Vi har blivit tvåbarnsföräldrar, Ebbe har blivit storebror, vår fina efterlängtade kille är här.

Natten till den 26 mars åkte vi in till förlossningen, två dagar över tiden.Efter många dagar med rejäla förvärkar var det äntligen dags.
Vi hade firat Ebbe hela dagen(kommer ett separat inlägg om Ebbes 3 års dag) och när vi landade i soffan strax efter 8 när Ebbe var nattad började jag känna av att förvärkarna som jag hade haft under dagen började bli mer intensiva. Tog en dusch och ringde mina föräldrar och förvarnade om att det kunde vara dags nu. 4 timmar senare kändes det verkligen att det var dags! Aj, aj , aj...ringde förlossningen när det var ca 7 minuter mellan värkarna och de sa att vi var välkomna upp.
Mamma och pappa kom för att passa en inte ont anande Ebbe som låg och sov i sin säng, och vi åkte.
Herregud vad ont det gjorde, tänk att man hade glömt det sen sist liksom.
När vi kom upp på FL var jag helt säker på att de skulle skicka hem oss igen eftersom vi bara fick komma in i ett undersökningsrum. När jag låg där på britsen tänkte jag att om de skickar hem oss så börjar jag gråta, hade galet ont och ville bara få ett rum och lustgas,NU!
Till min lättnad var jag öppen 6 cm och vi blev tilldelade ett rum och jag fick min bästa vän för de närmsta 8 timmarna. LUSTGAS, I love it!
Sjuksköterskorna som var med under tiden var helt underbara måste jag säga. Både denna gången och förra, när vi fick Ebbe, kände jag mig så trygg, och trots smärtan så kände jag med deras stöttning att det här fixar jag. Nicklas masserade mig och hämtade saft om vartannat. Det kan verkligen inte vara lätt att stå bredvid och se hur ont den andra har. Men han var så gullig och sa inte ett ljud när jag nästan krossade hans hand när värkarna blev intensiva =)
Vid tre tiden fick jag epidural och de tog hål på hinnan så vattnet gick, och efter det blev värkarbetet ännu mer intensivt.Kunde inte för mitt liv minnas att det gjorde så ont sist. Jag tyckte faktiskt att det var mycket värre denna gången, och jag trodde nog innan att det skulle vara enklare nu, kroppen hade ju gått igenom det en gång innan.
Kanske tur att det var lättare första gången annars hade det kanske inte blivit något syskon =)
När jag vankade av och an i rummet och såg solen gå upp kände jag mig så sjukt lycklig över att vara där. Snart skulle jag ju ha vår lille kille i famnen och all smärta skulle vara som bortblåst.
Det blev några kämpiga timmar på morgonkvisten men efter 15 minuters krystande föddes vår lille gosse klockan 09.07.
Världens sötaste, 4405 g tung och 53 cm lång, vår Edvin. Min kärlek för detta lilla knytet kändes nästan överväldigande när han låg där på mitt bröst.Tänk att vi lyckats få en frisk och välmående pojke en gång till. Vi låg och mös en stund innan jag gick in och duschade och Nicklas klädde på Edvin efter att han blivit vägd och mätt. Sen åt vi vår första frukost som tvåbarnsföräldrar, och aldrig har en korvmacka varit så god kan jag säga. Hade ju inte ätit något sedan kvällsmaten kvällen innan och just genomgått världens träningspass om man säger så =)
Efter några timmar på förlossningen fick vi ett rum på BB, och vi bestämde oss för att stanna över natten för att se så amningen kom igång.
Kändes skönt att få en dag på sig att återhämta sig men samtidigt saknade jag Ebbe som var hemma med mormor.
Vi spenderade dagen på vårt rum, jag försökte vila som mycket jag kunde och resten av tiden låg vi och beundrade vårt lilla underverk.
Vi somnade ganska gott alla tre den kvällen.

Dagen efter åkte vi hem till Ebbe som väntade med spänning på att få träffa sin lillebror.
Mamma och pappa var också där och tog emot oss, och Ebbe blev naturligtvis överlycklig att se både oss och Edvin.
Efter en massa pussar och kramar och lite glädjetårar från en hormonstinn ammande nybliven mamma, åkte mamma och pappa hem och vi åt kvällsmat och spenderade resten av kvällen i soffan med lillebror i famnen och Ebbe tätt bredvid.
Vår familj kändes komplett nu på något vis, nu var vi fyra. Jag och mina tre underbara killar.

Jag älskar er mer än något annat.

Några timmar gammal...

Edvin och jag

Nya kläderna på

Mitt fina lilla hjärta

Första bilden på killarna tillsammans

Rund och go

Första morgonen i sängen tillsammans

Sovande lillfis

Första promenaden med vagnen

Goding

Edvin och Ebbe

Sover på pappas bröst

Pojkarna Rosell

Sovande bebis



Kram Kram

Äntligen är vår efterlängtade Edvin här!

Tisdagen den 26 mars klockan 09.07 föddes vår fina lilla pojke.
4405 gram och 53 cm lång, med tio fingrar och tio tår, en alldeles perfekt liten gosse.



Älskad från första stund och så efterlängtad.