Ebbe & Edvins mamma: Tillbaka igen....

Ja, då var jag tillbaka igen....
Det har minst sagt varit några omtumlande veckor för oss, men nu känns det som vi har landat lite.
Vi har blivit tvåbarnsföräldrar, Ebbe har blivit storebror, vår fina efterlängtade kille är här.

Natten till den 26 mars åkte vi in till förlossningen, två dagar över tiden.Efter många dagar med rejäla förvärkar var det äntligen dags.
Vi hade firat Ebbe hela dagen(kommer ett separat inlägg om Ebbes 3 års dag) och när vi landade i soffan strax efter 8 när Ebbe var nattad började jag känna av att förvärkarna som jag hade haft under dagen började bli mer intensiva. Tog en dusch och ringde mina föräldrar och förvarnade om att det kunde vara dags nu. 4 timmar senare kändes det verkligen att det var dags! Aj, aj , aj...ringde förlossningen när det var ca 7 minuter mellan värkarna och de sa att vi var välkomna upp.
Mamma och pappa kom för att passa en inte ont anande Ebbe som låg och sov i sin säng, och vi åkte.
Herregud vad ont det gjorde, tänk att man hade glömt det sen sist liksom.
När vi kom upp på FL var jag helt säker på att de skulle skicka hem oss igen eftersom vi bara fick komma in i ett undersökningsrum. När jag låg där på britsen tänkte jag att om de skickar hem oss så börjar jag gråta, hade galet ont och ville bara få ett rum och lustgas,NU!
Till min lättnad var jag öppen 6 cm och vi blev tilldelade ett rum och jag fick min bästa vän för de närmsta 8 timmarna. LUSTGAS, I love it!
Sjuksköterskorna som var med under tiden var helt underbara måste jag säga. Både denna gången och förra, när vi fick Ebbe, kände jag mig så trygg, och trots smärtan så kände jag med deras stöttning att det här fixar jag. Nicklas masserade mig och hämtade saft om vartannat. Det kan verkligen inte vara lätt att stå bredvid och se hur ont den andra har. Men han var så gullig och sa inte ett ljud när jag nästan krossade hans hand när värkarna blev intensiva =)
Vid tre tiden fick jag epidural och de tog hål på hinnan så vattnet gick, och efter det blev värkarbetet ännu mer intensivt.Kunde inte för mitt liv minnas att det gjorde så ont sist. Jag tyckte faktiskt att det var mycket värre denna gången, och jag trodde nog innan att det skulle vara enklare nu, kroppen hade ju gått igenom det en gång innan.
Kanske tur att det var lättare första gången annars hade det kanske inte blivit något syskon =)
När jag vankade av och an i rummet och såg solen gå upp kände jag mig så sjukt lycklig över att vara där. Snart skulle jag ju ha vår lille kille i famnen och all smärta skulle vara som bortblåst.
Det blev några kämpiga timmar på morgonkvisten men efter 15 minuters krystande föddes vår lille gosse klockan 09.07.
Världens sötaste, 4405 g tung och 53 cm lång, vår Edvin. Min kärlek för detta lilla knytet kändes nästan överväldigande när han låg där på mitt bröst.Tänk att vi lyckats få en frisk och välmående pojke en gång till. Vi låg och mös en stund innan jag gick in och duschade och Nicklas klädde på Edvin efter att han blivit vägd och mätt. Sen åt vi vår första frukost som tvåbarnsföräldrar, och aldrig har en korvmacka varit så god kan jag säga. Hade ju inte ätit något sedan kvällsmaten kvällen innan och just genomgått världens träningspass om man säger så =)
Efter några timmar på förlossningen fick vi ett rum på BB, och vi bestämde oss för att stanna över natten för att se så amningen kom igång.
Kändes skönt att få en dag på sig att återhämta sig men samtidigt saknade jag Ebbe som var hemma med mormor.
Vi spenderade dagen på vårt rum, jag försökte vila som mycket jag kunde och resten av tiden låg vi och beundrade vårt lilla underverk.
Vi somnade ganska gott alla tre den kvällen.

Dagen efter åkte vi hem till Ebbe som väntade med spänning på att få träffa sin lillebror.
Mamma och pappa var också där och tog emot oss, och Ebbe blev naturligtvis överlycklig att se både oss och Edvin.
Efter en massa pussar och kramar och lite glädjetårar från en hormonstinn ammande nybliven mamma, åkte mamma och pappa hem och vi åt kvällsmat och spenderade resten av kvällen i soffan med lillebror i famnen och Ebbe tätt bredvid.
Vår familj kändes komplett nu på något vis, nu var vi fyra. Jag och mina tre underbara killar.

Jag älskar er mer än något annat.