Minnen

En vecka efter att Edvin föddes gick min farfar bort. Vår lycka över vår nyfödde lille gosse kändes nästan fel mitt ibland alla känslor över att förlora farfar. Jag hade svårt att hantera sorgen och svårt att förstå att han var  borta, och det har jag fortfarande. Farfar hade kämpat i många veckor, efter ett gallstensanfall och sprucken gallblåsa återhämtade han sig aldrig riktigt och den 3 april somnade han in.

Begravningen var naturligtvis jobbig och det kändes som tårarna aldrig ville sluta rinna. Jag tittade på min farmor som var så stark.Min fina farmor som jag älskar så högt.Vill inte ens tänka tanken att hon en dag kommer försvinna hon med.

De sista dagarna har jag börjat minnas så mycket från när jag var liten, och allt som jag upplevt med min farmor och farfar. Vi som varit ute på så många utflykter,turer till Danmark,Malmö Folkpark och en massa annat. Jag var mycket hos farmor och farfar när jag var liten. Farmor arbetade på Konsum på Elineberg och ibland sprang jag dit efter skolan, för att fika och hjälpa till. Jag minns att jag älskade att få plocka upp varor och prismärka. Många lördags kvällar fick jag sova över,och det fanns inget mysigare än att ligga och titta på teve i farmors säng och äta popcorn.

Jag saknar min farfar väldigt mycket och jag önska så att han fanns kvar hos oss. Han var så glad för Ebbe och Ebbe älskade att leka och busa med farfar när vi var där.

Han hann tyvärr aldrig träffa Edvin, men han hann iallafall få veta att Edvin kommit till världen och fick se kort på honom, vilket gör mig glad.Han var stolt över sina barnbarn och barnbarnsbarn och skulle göra allt för oss.

När vi skulle välja mellannamn till Edvin kändes valet självklart. Med risk för att bli väldigt djup så tänker jag att kanske det  finns en liten del av farfar i Edvin, Edvins själ föddes och farfars själ dog. Edvin ska heta

Sven Edvin Inge.Sven efter min morfar och Inge efter min farfar. Känns speciellt och på något vis lever morfars och farfars minne kvar genom min fantastiska lille kille.

Sov i ro Farfar.

Långt mellan inläggen nu....

Ja, tyvärr så räcker inte tiden till riktigt just nu för att uppdatera bloggen oftare, men nu sussar Edvin efter en lång skrikkväll igår, så nu satte jag mig vid dator en stund.

Tyvärr så har ju även lille Edvin fått kolik. Det som jag fasade för när jag var gravid.
Kommer ihåg hur jobbigt och hemskt det var när Ebbe hade det och jag var ganska orolig för att nästa barn skulle få det också. Och nu är vi här. Med en ledsen, skrikande Edvin som har magknip.
Jag vet att det finns så mycket annat som ens barn kan råka ut för som är mycket värre, men ibland när jag tillåter mig själv att bli lite ledsen och uppgiven, så frågar jag mig själv varför just vi skulle få ett barn till med kolik.
Som mamma vill man ju inte att ens barn ska lida eller ha ont en endaste minut, och när man ser att ens lilla knyte vrider sig och skriker av magkramperna så gör det ont enda in i själen.
Nu har vi alla fall fått kontakt med tjejen som hjälpte oss när Ebbe hade kolik. En tjej som har mottagning här i Helsingborg och som ger akupunkturbehandling på spädbarn med kolik.
Denna gången utför hon en studie kring akupunktur och kolik i Malmö och bad oss att vara med.
Edvin har blivit indelad i en grupp av tre, där den ena gruppen får standar akupunktur, den andra får akupunktur på olika ställen beroende på symptom och den tredje gruppen får ingen akupunktur alls.
Det är jobbigt att inte få veta vilken grupp Edvin tillhör. Vi vet ju faktiskt inte om vi kör ner till Malmö två gånger i veckan helt i onödan. Jag får inte vara med när han får behandlingen, så har vi riktig otur så har lilleman hamnat i gruppen som inte får några nålstick alls.Tyvärr finns det ingen annan som utför den här akupunkturen så det var bara att gilla läget och vara med och hoppas att Edvin får akupunktur när vi är där.
Efter andra behandlingen i fredags tyckte vi att vi märkte en viss förbättring, och både lördagen och söndagen blev relativt lugna, lite gnäll men inga kolikskrik i alla fall.
I tisdags var jag på den tredje behandlingen, men denna gången tycker vi inte att det har blivit bättre.
Mitt lilla hopp sjönk igår kväll när han började bli orolig vid halv 6, och när jag nattade Ebbe vid halv åtta, var det i gång igen. Stackars Ebbe som får somna till dessa skrik varje kväll. Som tur är så vaknar han i alla fall inte av Edvins skrik när han har somnat.
Jag hoppas verkligen att detta blir en lugn dag, både för Edvins skull och för våran. Det är tufft med en liten som skriker hela tiden och med Ebbe som jag hela tiden får säga till att vänta eller lugna sig. Han blir så frustrerad på mig att jag inte kan hjälpa honom eller uppmärksammar honom så mycket utan lägger fokus på Edvin och på att få han lugn. Jag förstår honom så väl, och varje kväll när jag lägger mig, så har jag fruktansvärt dåligt samvete för Ebbes skull. Jag räcker helt enkelt inte till, och det är jätte jobbigt.
Några kvällar har jag och Ebbe åkt iväg en sväng själva för att få lite egentid han och jag, och det har varit supermysigt. Tror att han uppskattar det mycket att få ha sin mamma för sig själv ibland, utan en skrikande bebis i famnen.
Som tur är så älskar ju Ebbe sin lillebror och hans frustration och ilska tar han ut på mig och inte Edvin, och det är jag glad för. En stoltare storebror får man leta efter!

 

                                                                  Kram Kram

Vår treåring

Ebbe är just nu precis som en tre åring ska vara.
Full av liv och energi,glad,ledsen,aldrig tyst,frågvis, nyfiken,trotsig,envis,arg och med myror i brallan.
Han älskar sin förskola och studsar in till sina kompisar varje morgon och vinkar glatt hejdå till mig.
Man får nästan släpa honom hem när man hämtar honom, för han " ska bara" leka lite till med Lina, eller gunga lite längre med kompisen Arvid. Han äter för det mesta som en häst, men ibland säger han: " mamma jag älskar inte om det här" och skjuter bort tallriken.
Han är en stolt storebror till lille Edvin, eller " Elvin" som Ebbe säger. Varje dag på dagis visar han upp sin lillebror och enligt pedagogerna så pratar han väldigt mycket om sin bror. Det är väldigt skönt att han har accepterat Edvin så bra, och även om jag har fått ta mycket av hans frustrationer sedan Edvin kom, så är det ju bättre än att han riktar det mot lillebror.
I måndags var vi på första utveckligs samtalet sedan Ebbe började på Nyckelpigan, och det var väldigt intressant att höra vad han är för en person där.
Ebbes mentor Sofia berättade att Ebbe är en ledartyp som gärna styr upp lekarna och får andra att vara med och leka. Han är envis men går oftast att prata med ( funkar inte hemma dock) och han tar väl hand om sina kompisar. Han charmar tjejerna, och har bjudit hem dem allihopa. Och när Sofia berättade att han säger: " jag ringer dig en dag" till tjejerna, så skrattade vi hjärtligt.
En riktigt liten casanova är han den där Ebbe =)
Han är duktig på att klättra, balansera och älskar gympan på dagis. Han sjunger högt och tydligt på sångsamlingarna och cyklar som en tok på cyklarna på gården.
Vi fick se hur han ritat hela sin familj, och även lite kort som pedagogerna tagit när Ebbe dukar bordet, diskar sin tallrik efter maten och när han målar. Han är väldigt glad för att både rita och måla.
Nästan varje dag när man hämtar honom ligger där något nytt alster som han skapat under dagen, och som han stolt visar upp. Han är duktig på färger och kan räkna upp till tjugo. Och har man lite tur så drar han alla veckodagarna också =)
Just nu försöker vi lära honom höger och vänster, vilket de tränar på även på dagis.

Och så var det ju det där med 3 års trotsen också.
Vissa dagar känner man inte att man gör något annat än att tjata och tjata. Just nu måste vi vara stenhårda med alla regler eftersom han testar precis allt. Man kan nästan se i hans ögon vad han tänker och att han struntar fullkomligt i vad man säger. Många dagar känns det som allt är en kamp med honom vilket gör mig lite ledsen. Men jag vet att detta är något både han och vi måste gå igenom, och att min goa unge finns där inne, i den där trotsiga killen som skriker åt mig för minsta lilla.
Nåja, trotsiga barn och kloka barn har jag hört. Och oj så klok han är då min lille gosse =)

Favoritmaten just nu är, hmm, ja det är nog våfflor om jag skulle fråga honom. Eller hjärtan som han säger.
Han älskar frukt, och favoriten är päron.
Storlek i kläder är 98/104 och skostorlek 27. Han har växt mycket på längden på sistonde.

Han pratar mycket och gärna, och det mesta han säger förstår man.
Han har många roliga uttryck, som tex " gillar om"( en kombination av gillar och tycker om) och "älskar om"

Hans astma dyker fortfarande upp som ett brev på posten så fort han blir förkyld, men han tar sin medicin utan problem och så fort han är bättre så håller vi upp med medicineringen. Förhoppningsvis så slipper vi den där eländiga hostan i framtiden.

Ja, jag kan inte riktigt förstå att Ebbe är så stor.3 år. Det känns som han nyss var en liten bebis och låg i min famn. Även om han är inne i en jobbig period just nu och det testar ens tålamod till max, så är han världens mest omtänksamma och fina lilla kille och jag är så stolt över att vara hans mamma.

                                                                    Kram Kram

Ebbe 3 år!

Lite sent, men här kommer ett inlägg om Ebbes födelsedag =)

Vi började firade vår 3 åring redan dagen innan han fyllde år, eftersom vi inte riktigt visste när lilleman skulle titta ut. Jag var ju beräknad till den 24:e.
På söndagen bestämde vi oss för att åka till Tropikariet med Ebbes kompis Ronja och hennes mamma och pappa. Naturligtvis gjorde det succé! Ebbe var överlycklig och han och Ronja hade så roligt tillsammans.Efteråt gick vi på Mac Donalds allihopa och Ebbe och Ronja mumsade glatt i sig både nuggets och hamburgare.
På eftermiddagen kom mamma och pappa på lite fika och Ebbe fick en massa presenter. Morfar och Ebbe lekte sjörövare och busade tills en alldeles svettig Ebbe slängde sig i soffan.
På kvällen åt vi lite gott och Ebbe somnade nöjd och glad i sin säng.

På morgonen efter,alltså på Ebbes födelsedag,väckte vi honom men paket och ballonger och en yrvaken Ebbe slet glatt upp sina presenter.
Vid nio tiden åkte jag och Ebbe till dagis. Alla hans kompisar ville ju fira honom, och Ebbe hade fått bestämma vad det skulle serveras för middag på dagis den dagen. Spagetti och köttfärssås blev det minsann.Flaggan hängde utanför dörren när vi kom, och alla barnen sjöng för honom. Riktigt uppvaktad blev han, och naturligtvis lite generad över all uppmärksamhet =)
Vid ett tiden hämtade jag honom, och Nicklas kom hem tidigare från jobbet. Till fika mumsade vi i oss tårta och så gick vi till lekplatsen en stund i det fina vädret.
Jag som drogs med ganska mycket förvärkar hoppades att lillebror inne i magen skulle hålla sig där inne, så att pojkarna inte skulle få samma födelsedag.Som tur är så gjorde han ju det också.
På kvällen tittade vi på Bolibompa innan Ebbe stupade i säng efter en mysig och annorlunda födelsedag. Kändes lite konstigt att inte ha kalas, men vi hade inte vågat planerat något eftersom vi var beräknade till dagen innan. Tror att Ebbe var nöjd med sin födelsedag i alla fall faktiskt, och nästa år, då får det bli ett rejält kalas. Både för vår 4 åring och vår 1 åring =)

Ebbe och Ronja tittar på grodorna.

Lemuerna var spännande.

Gräva i Dinosaurierummet var kul.

Lunch på Mac Donalds

Yrvaken Ebbe öppnar paket på morgonen

Lite paket sparade vi till eftermiddagen.

Lite fler paket....

Nya Converse skorna blev populära

Blåser ut ljusen på tårtan



Grattis min älskade gosse på din 3 årsdag!



Kram Kram

Tillbaka igen....

Ja, då var jag tillbaka igen....
Det har minst sagt varit några omtumlande veckor för oss, men nu känns det som vi har landat lite.
Vi har blivit tvåbarnsföräldrar, Ebbe har blivit storebror, vår fina efterlängtade kille är här.

Natten till den 26 mars åkte vi in till förlossningen, två dagar över tiden.Efter många dagar med rejäla förvärkar var det äntligen dags.
Vi hade firat Ebbe hela dagen(kommer ett separat inlägg om Ebbes 3 års dag) och när vi landade i soffan strax efter 8 när Ebbe var nattad började jag känna av att förvärkarna som jag hade haft under dagen började bli mer intensiva. Tog en dusch och ringde mina föräldrar och förvarnade om att det kunde vara dags nu. 4 timmar senare kändes det verkligen att det var dags! Aj, aj , aj...ringde förlossningen när det var ca 7 minuter mellan värkarna och de sa att vi var välkomna upp.
Mamma och pappa kom för att passa en inte ont anande Ebbe som låg och sov i sin säng, och vi åkte.
Herregud vad ont det gjorde, tänk att man hade glömt det sen sist liksom.
När vi kom upp på FL var jag helt säker på att de skulle skicka hem oss igen eftersom vi bara fick komma in i ett undersökningsrum. När jag låg där på britsen tänkte jag att om de skickar hem oss så börjar jag gråta, hade galet ont och ville bara få ett rum och lustgas,NU!
Till min lättnad var jag öppen 6 cm och vi blev tilldelade ett rum och jag fick min bästa vän för de närmsta 8 timmarna. LUSTGAS, I love it!
Sjuksköterskorna som var med under tiden var helt underbara måste jag säga. Både denna gången och förra, när vi fick Ebbe, kände jag mig så trygg, och trots smärtan så kände jag med deras stöttning att det här fixar jag. Nicklas masserade mig och hämtade saft om vartannat. Det kan verkligen inte vara lätt att stå bredvid och se hur ont den andra har. Men han var så gullig och sa inte ett ljud när jag nästan krossade hans hand när värkarna blev intensiva =)
Vid tre tiden fick jag epidural och de tog hål på hinnan så vattnet gick, och efter det blev värkarbetet ännu mer intensivt.Kunde inte för mitt liv minnas att det gjorde så ont sist. Jag tyckte faktiskt att det var mycket värre denna gången, och jag trodde nog innan att det skulle vara enklare nu, kroppen hade ju gått igenom det en gång innan.
Kanske tur att det var lättare första gången annars hade det kanske inte blivit något syskon =)
När jag vankade av och an i rummet och såg solen gå upp kände jag mig så sjukt lycklig över att vara där. Snart skulle jag ju ha vår lille kille i famnen och all smärta skulle vara som bortblåst.
Det blev några kämpiga timmar på morgonkvisten men efter 15 minuters krystande föddes vår lille gosse klockan 09.07.
Världens sötaste, 4405 g tung och 53 cm lång, vår Edvin. Min kärlek för detta lilla knytet kändes nästan överväldigande när han låg där på mitt bröst.Tänk att vi lyckats få en frisk och välmående pojke en gång till. Vi låg och mös en stund innan jag gick in och duschade och Nicklas klädde på Edvin efter att han blivit vägd och mätt. Sen åt vi vår första frukost som tvåbarnsföräldrar, och aldrig har en korvmacka varit så god kan jag säga. Hade ju inte ätit något sedan kvällsmaten kvällen innan och just genomgått världens träningspass om man säger så =)
Efter några timmar på förlossningen fick vi ett rum på BB, och vi bestämde oss för att stanna över natten för att se så amningen kom igång.
Kändes skönt att få en dag på sig att återhämta sig men samtidigt saknade jag Ebbe som var hemma med mormor.
Vi spenderade dagen på vårt rum, jag försökte vila som mycket jag kunde och resten av tiden låg vi och beundrade vårt lilla underverk.
Vi somnade ganska gott alla tre den kvällen.

Dagen efter åkte vi hem till Ebbe som väntade med spänning på att få träffa sin lillebror.
Mamma och pappa var också där och tog emot oss, och Ebbe blev naturligtvis överlycklig att se både oss och Edvin.
Efter en massa pussar och kramar och lite glädjetårar från en hormonstinn ammande nybliven mamma, åkte mamma och pappa hem och vi åt kvällsmat och spenderade resten av kvällen i soffan med lillebror i famnen och Ebbe tätt bredvid.
Vår familj kändes komplett nu på något vis, nu var vi fyra. Jag och mina tre underbara killar.

Jag älskar er mer än något annat.

Några timmar gammal...

Edvin och jag

Nya kläderna på

Mitt fina lilla hjärta

Första bilden på killarna tillsammans

Rund och go

Första morgonen i sängen tillsammans

Sovande lillfis

Första promenaden med vagnen

Goding

Edvin och Ebbe

Sover på pappas bröst

Pojkarna Rosell

Sovande bebis



Kram Kram