Efter semstern var inte Ebbe alls sugen på att börja gå upp tidigt på mornarna igen.
Helt plötsligt var han ledsen när jag lämnade honom och sprang efter mig ut på gården på dagis och ville inte att jag skulle gå.
Dock fick jag veta att han var precis som vanligt under dagen, så jag behövde inte vara orolig.
Men det var endå inte inte vår vanliga Ebbe tyckte vi. Lättstött, grät för minsta lilla, och verkade inte alls sugen på mat.
En vecka till gick och på tisdag eftermiddag när vi kom hem från dagis verkade Ebbe jätte sliten.
Han somnade i soffan klockan tio över sex utan kvällsvällingen. Dessutom kändes han jätte varm.
Hm, kunde det vara sista kindtanden som var boven? Eller förkylning på gång kanske?
Morgonen efter vaknade han med 40 graders feber och min kära mamma som hade semester kom för att passa den lille sjuklingen så att vi kunde jobba.
Han ville varken ha mat eller dricka och hönsmamma som jag är så började jag bli riktigt orolig.
På fredagen var han fortfarande inte bättre så Nicklas slutade tidigt för att gå till doktorn med honom.
Men de kunde inte hitta något fel på honom. Inget i halsen och inget i öronen.
Fredagskvällen spendera vi i soffan alla tre med täcke och Nalle Puh film. Verkade som han började bli lite piggare tyckte vi.
När han vaknade på lördagsmorgonen var febern borta, men däremot såg han ut som en prickig korv.
Japp, vi kunde stryka Tredagarsfebern från vår lista. Skönt att veta vad febern berott på iallafall!
Han var fortfarande ganska matt och inte vill han äta nu heller. Verkade inte alls sugen på någonting som vi erbjöd honom.
Och tårarna spruta på honom för ingenting. Verkligen inte likt vår Ebbe.
På måndagen stannade jag hemma med honom för att han skulle få en chans att återhämta sig ordentligt.
Vi tog en liten promenad och matade ankorna, lagade lite lunch(som Ebbe inte ville ha) och vilade så mycket vi kunde.
På tisdagen blev det en halvdag på dagis för att se om han orkade. När jag hämtade honom vid kvart i två hade han ätit två portioner med fisk och potatis och sovit middag. Äntligen verkade det ha släppt och vår Ebbe var tillbaka.
Pigg och glad, dock inte så stor i maten men det började gå på rätt håll iallafall.
På kvällen åt han sin välling och somnade utan bråk och tårar i sin säng. Härligt.
Igårkväll gick vi en promenad och matade ankorna. Ebbe tycker det är så roligt och det är en lagom runda att gå för honom. Han skutta iväg så glatt med sin påse med bröd som han skulle ge till ankorna.
"ankornas mackor mamma" som Ebbe säger =)
Idag när jag lämnade honom kramade han mig länge men släppte mig och vinkade i fönstret så glatt när jag åkte iväg.
Härligt att min goa gosse är tillbaka!
Kram Kram
