Nej nu är det dags för en paus.....

Jag har bestämt mig för att ta en liten paus från aftonbladet och nyheterna ett tag.
Jag klarar helt enkelt inte av allt elände i världen och absolut inte när det rör barn.
Med lillebror i magen och min älskade 2,5 åring hemma, är det lätt att allt blir väldigt pesonligt, och jag kan inte sova på nätterna. Jag tänker på min lille Ebbe och allt som kan hända honom. Jag skulle bara vilja skydda honom mot allt ont, jag vill aldrig att han ska känna sig ledsen, orolig eller rädd.
Naturligtvis kan jag inte skydda honom mot allt, men så länge jag lever ska jag iallafall göra allt för att han inte ska behöva känna oro och rädsla.
Mitt hjärta brister när man läser om barn som svälter, om barn som får cancer, barn som inte har några föräldrar utan bara skickas runt till olika människor. Usch, det är så hemskt så jag orkar inte tänka på det.
Ja jag vet man kan inte stoppa huvudet i sanden, men just nu klarar jag inte av att bearbeta allt detta.
Jag måste orka vara mamma till båda mina gossar, både Ebbe och Lillebror, och jag kan inte hjälpa alla andra hur mycket jag än vill. Om jag så skänker hela min lön varje månad till UNICEF eller Röda Korset, så finns det alltid något barn som saknar sin mamma eller är hungrig.
Så ja, just för tillfället tänker jag försöka att njuta av min växande mage och min fina lilla pojke, och inte mata mig själv med nyheter och ledsamheter på teven varje kväll.

I natt har jag legat bredvid Ebbe som hade någon hemsk mardröm och kallade på mig. När jag kom in kramade han mig hårt och ville att jag skulle ligga hos honom.
Jag höll honom i handen och lyssnade på hans andetag som blev tyngre och tyngre, låg där och snusade honom i nacken och bara insåg hur lyckligt lottad jag är som har ett friskt barn som får somna lugnt och tryggt i sin varma säng varje kväll.

Jag älskar dig upp till månen och tillbaka mitt lilla hjärta.

 

 

 

 

 

Kram Kram 

Gammelfarmor 90-år!

I helgen har vi firat Nicklas farmor Anna-Greta som fyllde 90 år på söndagen.
Efter frukost packade vi bilen, och begav oss upp mot Timmele.
Ebbe älskar när vi ska åka iväg, han har mysisar på sig, plockar med så många gosedjur han kan bära och så sitter han och jag där bak och tittar på film och mumsar på lite lördagsgodis.
Strax innan lunch var vi uppe, och Nicklas föräldrar stod färdiga med lunch till oss. En överlycklig Ebbe kasta sig i famnen på farfar och farmor hon fick en kram hon med =) och så överlämnade han stolt en teckning som han hade gjort på dagis på fredagen som han skulle ge till sin farfar sa han.
Efter lunchen tog Ebbe en liten eftermiddagslur och vi andra förberedde oss för det stora kalaset på eftermiddagen.
Närmre 60 personer hade samlats i församlingshemmet för att fira en pigg och glad Anna-Greta. Presentbordet var fyllt med godsaker, vin och massor med blommor.
Och vi bjöds på en massa god mat och dryck. Ebbe fick snabbt tag på en ”fördrink” som han gick och minglade med och drack förtjust av bubbeldrickan.
Han har aldrig druckit läsk, så det var ju klart jätte sött och gött =) ibland får man väl rucka på sina regler tänker jag. Annars är läsk ett ”big no no” för barn tycker jag.
Han var helt galet söt när han gick runt bland alla människor och ”minglade” och så sprang han och fyllde på sitt glas så fort det blev tomt.
Barnen lekte och hade jätte skoj tillsammans, och Ebbe var genomsvettig i sina fina kläder. Men ta av honom den tjocka tröjan det fick vi tvinga honom till. ” den e ju snygg mamma” sa han och tittade strängt på mig när jag frågade honom för hundrade gången om vi skulle ta av tröjan för att han var så varm.
De lite större barnen sjöng så fint för Anna-Greta och Ebbe han stod med på scenen han med. Dock blev det mest mummel från hans sida.
Blev nog lite blyg inför alla människor skulle jag tro, och så var det hur svårt som helst att stå still tyckte han =)
Efter tårta och kaffe, gick barnen ner i källaren i lekrummet och tittade på film.
Hönsmamman i mig tycke det var lite jobbigt att  Ebbe var så långt ifrån kan jag säga. Det låter kanske konstigt men jag vill gärna kunna se honom, då känner jag mig trygg. Var orolig för att han skulle ramla i trappan ner till källaren, eller att han skulle få för sig att öppna ytterdörren och gå ut, men jag vägrar att låta Ebbe påverkas av att jag är en stirrig mamma, så såklart fick han vara med och leka och titta på film i källaren med de andra barnen. Jag var ” bara” nere tre gånger och kolla läget, och allt gick ju jättebra. Tramsigt, ja kanske, men min lille pojke är mitt allt.
Efter en massa lek och bus, åkte vi hem till Anita och B-Å vid halv åtta. Ebbe var klart fortfarande lite uppspelt, men efter välling i magen och pyjamasen på kröp han frivilligt ner i sängen, och genom halva ”Byssan lull” slutade han sjunga och sov gott med alla sina gosedjur och snuttis bredvid sig.
Vi andra satt och pratade en stund och vid elva kröp jag och Nicklas ner bredvid Ebbe i sängen, ganska trötta vi med.

På söndagsmorgonen vaknade Ebbe pigg som en lärka vid strax innan sju och började leka med sina bilar i sängen. Jag och Nicklas var inte så pigga kan jag säga =)

Efter frukost bestämde vi oss för att åka ut en sväng och se om några kompisar var hemma. Tyvärr var de inte det, så det blev en liten runda på Serholt Outlet i Gällstad istället.
Åh, vad mycket fint där var. Massor med julpynt precis i min smak. Fick dock behärska mig lite, det är ju mycket som pengarna ska räcka till de närmsta veckorna =)
Köpte i alla fall lite tomtar till Ebbe, en ljuslykta och lite annat smått. Var riktigt nöjd när jag kom ut =)
När vi kom hem stod lunchen serverad och Ebbe mumsade i sig tre potatisar med kyckling och sås, och lite frukt till efterätt.
Blev en kort eftermiddags vila, för klockan två, begav vi oss till Anna-Greta för att fira hennes födelsedag (hon fyllde ju på söndagen) och blev bjudna på en jättegod smörgåstårta.Vet inte hur jag fick plats med allt bara, kändes som magen redan var full efter gårdagen. Men smörgåstårta har man alltid plats till.
Vi stannade inte så länge eftersom vi har en bit hem, så vid halv fyra packade vi in oss i bilen och åkte hemåt i ösregn. Ebbe såg riktigt trött ut, och jag trodde absolut att han skulle slumra en stund i bilen, Det hade ju varit en intensiv helg och inte så lång sovstund på eftermiddagen. Men han mumsade i sig lite kex och frukt och titta på Nalle Phu, och så sjöng vi lite för att få tiden att gå. Nicklas var tapper och körde hela vägen hem i ösregn och mörker. Jag var så trött så jag hade inte varit någon säker bilförare kan jag säga.
På vägen hem köpte vi pizza, så att vi skulle slippa laga någon mat när vi kom hem. Ebbe var naturligtvis hur lycklig som helst.
”pizza,pizza,pizza, ropade han i bilen.
Efter maten, låg Ebbe i soffan en stund och tittade på teve, medans vi plockade upp all packning. Efter vällingen somnade han gott i sin säng, och vi tog en dusch. Det är mysigt att vara borta men det är såå skönt att komma hem.
Vi hittade en film på teve som vi redan hade sett, men som är ganska mysig tycker jag. ” Valentins Day” så den blev det. Orkade knappt hålla ögonen öppna, men lyckades i alla fall se hela filmen ändå.

 

En rolig helg, men oj så trött man blir. Var så roligt att se hur glad Anna-Greta var för alla som kommit för att fira henne, och så älskar hon när alla barnbarnsbarnen är med.

 

Grattis än en gång farmor Anna-Greta!

Ps, tyvärr tog batteriet slut i min telefon, så det blev inte många kort under kvällen, men ett iallafall,
på den lille mingelkillen =)

 Kram Kram

Helgen..

I lördags morse fick vi sovmorgon till tjugo över sju. Sköööönt, tänk om han kan fortsätta sova lite längre på helgmorgnarna, man känner sig ju nästan utvilad =)
Satt och mös en stund i soffan och tittade på Bolibompa, sen åt vi en mumsig helgfrukost.Det är så skönt att bara gå och skräpa hemma i pyjamas på helgmorgnarna tycker jag.
Vid tio tiden körde jag och hämtade mamma för en liten shoppingtur på Ikea.
Jag som inte skulle ha något speciellt, hittade naturligtvis en massa fina julsaker och lite annat smått och gott. Ebbe fick ett nytt underlägg till bordet, och så önska han sig en elefant när jag skulle åka och handla utan honom, så det fick det bli. Köpte superfina tekoppar till mig och Nicklas, och en mysig lykta till vardagsrumsfönstret. Hade ju inga lyktor sen innan liksom =) och så blev det lite små pynt till jul, blockljus och etiketter och julklappspapper.
Efter ett par timmar på Ikea bestämde vi oss för en fika på Väla, och en liten tur på Stadium och HM för att hitta en vintermössa till Ebbe.

När jag kom hem låg killarna och vilade, och jag packade upp allt som jag hade köpt. Gissa om Ebbe blev lycklig när han såg elefanten som jag hade köpt. Han har inte släppt den sen dess kan jag säga.
Mormor hade köpt en fin bok om jultomten till Ebbe som läses flitigt på kvällarna nu. Och så fick lillebror en mysig fårfäll, som jag la tillsammans med allt annat som redan köpts till honom =)

När killarna vaknade så fikade vi, med lite pepparkakor och chokladbollar och te.
Och resten av eftermiddagen tog vi det bara lugnt och lekte på Ebbes rum och la pussel, och så tittade vi på Hajar som hajar och käka "pokkon" (popcorn) som Ebbe säger.
Till middag blev det sjömansbiff från matkassen som uppskattades av oss alla tre, riktigt gott.

När Ebbe hade somnat tittade vi på "Så mycket bättre" och slappade, innan jag somnade i soffan, som vanligt =) Jag har ju något att skylla på iallafall.

På söndagen fick vi också lite sovmorgon, kvart i åtta vaknade den lilla rackaren. Tror jag kan räkna på en hand hur många gånger Ebbe sovit till efter sju sen han föddes.
Mycket bra vana tycker vi, fortsätt me det =)
Nicklas körde och köpte frukostbullar som vanligt och jag och Ebbe dukade fram kaffe, te och en massa gott pålägg.
Tände lite ljus och njöt av att inte ha några måsten. I love it! När vi ätit och klätt på oss åkte Nicklas för att tvätta min bil och städa den lite. Jag och Ebbe åkte till mormor och morfar och fikade och lekte.
Till lunch blev det omelett, som Ebbe glatt mumsade i sig och efter lunchen sussade han en stund.

Strax efter ett åkte jag för att hämta upp Helen och Therese för att åka till Gunnarstorp till Malins mysiga hus och fika.
( oj, vad mycket fika det blivit denna helgen känner jag, nu när jag skriver det, hihi)
Hon hade bakat en supergo regnbågstårta med maräng. Behöver jag säga att det var det godaste jag ätit? Så galet gott, det la sig som bomull i magen. Mums!
Efter en massa prat om julen, traditioner,våra barn och annat kul, åkte vi hemåt igen.
Eller ja, åkte hemåt och hemåt. Min bil strejkade när vi kom ut och lät väldigt märkligt och skakade hela bilen. Ja man kan undra vad Nicke gjorde med den innan på dan =)
Skakandes hela vägen hem, men hem kom vi och de andra tjejerna fick lite försenad middag den kvällen.
Sorry girls =)
När jag kom hade Nicklas gjort fiskgryta och resten av kvällen spendera vi i soffan framför teven med filtar och tända ljus.

Har inte gjort något av nytta alls denna helgen, så otroligt skönt.
Ja golven är inte så välstädade hemma, men vad gör det =) en härlig helg har det varit iallafall.

Malins fina tårta

Mums

Morgongoding i sängen


Kram Kram

Ebbe säger....

Det märks att vår lille kille lär sig en hel del inne på stora avdelningen av de större barnen nu när han är där några dagar i veckan.

Nya ord har ploppat upp och han trotsar i det mesta, så det är en riktig prövning för hans mamma som inte har mega tålamod nu =)
Vad vi än ska göra, klä på oss, borsta tänderna, äta eller något annat,så sticker han iväg och så skriker han allt vad han kan.
” Du kan inte ta mig, nananananana” och så visar han sitt allra charmigaste leende. Det är svårt att inte skratta åt det kan jag säga.

Om man kallar att han ska komma och borsta tänderna på kvällen och sträcker fram tandborsten mot honom, då står han kvar på samma ställe och sträcker ut handen en bit och säger ” jag når inte mamma, kom hit med den” Mm, goa unge, men det kan reta gallfeber på en ibland kan jag säga.

Han spelar ut mig och Nicklas mot varandra också mer och mer. Får han inte som han vill så kommer krokodiltårarna och så går han till den andra och lägger huvudet på sned. ”Ebbe vill ha en Pippikaka(pepparkaka)snääääääälllaaa” Blink, blink.Ja försöka går ju =)

Hans absoluta favorit på teve just nu är Dora Upptäckaren, där en utav figurerna pratar engelska. Rätt som det var i morse sa han ” Hello Mamma” och flinade. Och så blir han överförtjust när figurerna gömmer sig och han ska leta upp dem. Riktigt bra barnprogram, som han dessutom lär sig en massa saker av.

När vi kommer till dagis på morgnarna tar han av sig och kramar mig, sen öppnar han ytterdörren och säger. ” du kan åka nu mamma”
Tack för det! Känns bra att bli utkastad av sin egen son på dagis =) tror han tycker jag är jobbig som stannar och pratar med fröken ibland =)

Som sagt han är en riktig charmknutte men den där trotsen kunde man ju varit utan. Men, ett barn som trotsar är ju ett välmående och nyfiket barn har jag fått höra! Och då är mitt barn VÄLDIGT välmående kan jag säga.

Min älskade unge

 

Kram Kram

Ullared & Fars Dag

I fredags kväll skrev vi en låååång lista till vår Ullareds tripp och åkte iväg strax efter frukost på lördags morgonen, glada i hågen.( Ebbe var hemma med mormor som var ensam då morfar var och jagade)
"Det är nog inte så mycket folk", övetalade vi varandra.Vi stannade på vägen för kisspaus och köpte varsin lussebulle för att ha lite energi i kroppen inför storshoppingen.
När vi väl var på plats insåg vi att det var visst ganska mycket folk iallafall. Vi fick stå och vänta på en kundvagn och sedan i kö i typ 40 minuter innan vi kom in. Jaja det får man ta =)
Inne på Gekås rådde full kaos. Tror aldrig jag har sett så mycket folk i hela mitt liv!
Nicklas och jag beslutade oss för att ta leksakerna först, Nicklas hade koll på vagnen och jag plockade på mig leksaker som jag tyckte verkade bra. Fick tag på riktigt bra grejer både till Ebbe och till Timmele tjejerna, och så till Ronja förstås.
Hittade en fin lampa till vardagsrummet, en kudde till soffan, lite nya kläder till Ebbe och så lite nya påslakan och kläder till Lillebror.Fick de flesta julklapparna avklarade, så det kändes skönt. Och så ett storpack med julmust, det var ju bara ett måste =)
Kommer knappt ihåg mer av vad vi köpte, men en full kundvagn blev det iallafall =)
I all denna kaos hade vi dessutom glömt att äta något så när vi kom ut vid halv fyra var vi ganska möra. Tryckte i oss ett choklad eftersom blodsockret var på noll. På vägen hem blev det Burger King.

När vi kom hem var Ebbe på topp, han hade lekt med mormor hela dan och var inte det minsta trött. Jag och Nicklas satt som kollin i soffan =)
Det blev en lugn kväll, lite enkel kvällsmat och mys framför teven, innan både Ebbe och vi somnade.

På söndags morgon väckte jag och Ebbe Nicklas på sängen med paket. Det var ju Fars Dag.
Ebbe verkade väldigt nöjd med paketet som han inhandlat till pappa. En ny halsduk =)
Blev en lång frukost med nybakade bullar och gott pålägg och sedan slappade vi en stund innan det var dags att åka och fira min pappa på fars dag.
Blev en massa goda kakor och fikabröd och Ebbe spelade ishockeyspel med morfar medans vi andra satt och pratade.

När Ebbe sov middag passade jag och Nicklas också på att sova en stund. Ullareds trippen hade tagit på våra krafter, och min ischias var helt förstörd =(
Hela eftermiddagen tog vi det bara lugnt och mös i soffan. Tittade på film,, la pussel och  lekte i Ebbes kök.
Nicklas och jag blev bjudna på både det ena och det andra från Ebbes spis.
Till fika blev det pepparkakor och julmust och lite frukt.
Vi var till och med så lata så det blev pizza till middag. Ingen av oss orkade laga mat =) det är härligt att ha såna dagar ibland.

Nicklas var nöjd med sin farsdag, som var riktigt lugn och skön. Och jag och Ebbe tyckte det var lika gött vi =)

 

 

Kram Kram 

Oro...

Det finns många saker med att vänta barn som är superhärligt.
Jag har ju haft bra graviditeter, både med Ebbe och hitintills har ju även denna graviditet varit bra.
Jag älskar att se min mage växa och tänka på den lille killen där inne som snart är här ho oss och jag längtar efter att ha han i min famn.
Jag älskar närheten man känner med barnet redan i magen, och den där moderskärleken som alla pratar om, den har jag kännt ganska tidigt till barnet i magen både när jag väntade Ebbe och nu med lillebror.

Men den där oron som gnaver emellanåt i huvudet, den är tuff tycker jag.
Denna gången har jag absolut varit mer orolig än när jag väntade Ebbe. Tror att jag tänkte att eftersom vi redan haft ett missfall innan Ebbe och haft vårt tuffa så skulle det gå väl denna gången. Och det gjorde det ju också. Ebbe kom ut frisk och kry =)
Denna gången däremot har en massa hjärnspöken kretsat i tankarna.
Kan det verkligen gå väl en gång till? Vi har ju en frisk och pigg kille, kan vi ha sådan tur igen?

Igår fick jag reda på att jag har underproduktion i min sköldkörtel och har väldigt dåliga värden.
Fick ju samma problem sist när jag var gravid, men då upptäcktes detta av en ren slump när jag var upp på förlossningen i slutet av min graviditet på grund av en blödning och läkaren tyckte jag såg svullen ut om halsen.
Då visade sig att jag hade låga värden och så kallad struma. Jag hade inte kännt några symptom och hade ingen aning om att jag hade detta. De vanligaste symptomen är ju trötthet och viktuppgång, hur ska man kunna märka det när man är gravid liksom?!
Jaja, eftersom jag var så långt gången tyckte de inte att det var lönt att medicinera mig och några veckor senare föddes vår lille prins, frisk och kry.

Denna gången när jag blev gravid tog jag upp direkt med min barnmorska att jag hade haft struma under min tidigare graviditet, men att det försvunnit efter att jag fått Ebbe.
Hon sa att vi skulle hålla koll på det med blodprov vid ett par tillfällen under graviditetetn denna gången.
Så jag ringde vårdcentralen i tisdags och fick komma och ta blodprov i onsdags. Det är säkert inga problem sa barnmorskan, du har ju inte kännt några symptom. Fortfarande tänker jag, hur ska jag kunna märka dessa symptom som de flesta gravida känner. Trötthet och viktuppgång?
I torsdags ringde sedan läkaren från VC och berättade att jag hade dåliga värden och låg produktion i min sköldkörtel, alltså struma.
Hon skickade en remiss omedelbart till lasarettet och helt plötsligt kändes det som mitt läge var akut.
Det ända jag kunde tänka på var barnet.
Läste en del om det sist och läste ju naturligtvis lite igår efter det att läkaren hade ringt också, och det gjorde mig inte direkt mindre orolig kan jag säga.
Ringde och pratade med min barnmorska som ville prata med deras läkare för att få lite mer information innan hon svarade mig på mina frågor.
Jag struntar ju i mig själv, jag mår ju inte dåligt av det. Jag menar jag gick en hel graviditet med Ebbe utan att veta om det, och har ju inte direkt lidit av det denna gången heller. Inte hitintills iallafall.
Jag vill ju bara inte riskera något för barnet.
Min barnmorska Johanna, ringde upp idag efter att ha pratat med sin läkare, och försäkrade mig om att jag inte behövde vara orolig.
Efter första trimestern är barnet helt självförsörjande på hormoner och påverkas inte av mina hormoner eller sköldkörtel.
Skönt! javisst, men jag vet ju inte hur länge jag har haft detta! Tänk om jag har haft låga värden redan i första trimestern?
Dock såg ju ultraljudet bra ut och barnet hade utvecklats som det ska, så jag får väl försöka tänka på det.
Men ändå orora det mig, kan inte hjälpa det.

Jag älskar det lilla knytet där inne redan och vill bara att allt ska vara väl.

                                                                 Kram Kram

"Mamma Ebbe kan själv"

Visst är det härligt när ens barn och nyfiket och kan och vill mycket, men just nu håller jag på att bli galen över att höra " mamma Ebbe kan själv"
Varken jag eller Nicklas får hjälpa honom med någonting, och super envis som han är så ger han sig banne mig aldrig.
Det är precis som om han inte hör min röst längre, han tittar liksom inte ens upp när jag säger till honom om något.
Igår bestämde Herr Rosell sig för att två potatis till middag det var alldeles lagom. Visst vill han inte ha mer, ja då får han gå från bordet när vi andra ätit upp också. Jag anser inte att man kan tvinga ett barn att äta, och vi har aldrig gjort så. Vill han inte äta upp så ok, men han måste smaka på maten iallafall.
Eftersom han han inte åt mer än två potatisar så var han ju naturligvis mer hungrig när han gick från bordet. ( vill tillägga att det var ingen konstig mat vi hade till middag, kött, potatis och sås, inget konstigt alls och jag vet att han tycker om det)
" mamma jag vill ha kex" säger Ebbe och tittar på mig. Jag svarar att han kan få en frukt till efterätt men inget annat. Han ska ju inte äta sig mätt på kex när han knappt ätit någon middag tycker jag.
Utan att ens fundera på mitt svar, upprepar han bara. " Jag vill ha kex" sen tar han fram sin stol, drar fram den till skåpet där vi har kex, klättrar upp, och får att nå längre upp, klättrar han halvvägs upp på diskbänken också.
Jag och Nicklas tittar på honom, för att se hur han ska lösa situationen.
Stolt som en tupp hoppar han ner från stolen, med ett paket kex  i handen och säger " Ebbe ha kex"
Varken mina eller Nicklas ord verkar hjälpa. Vill han ha något så ser han till att få det.
För det mesta har det gått att förhandla med honom tidigare, men just nu är det stört omöjligt, och de flesta gångerna slutar med att han blir jättearg och tårarna sprutar.
Ja jag vet att det är så här det är att ha en 2,5 åring, men det är inte roligt för det.
Det känns som jag inte gör något annat än att tjata och blir trött på min egen röst, och säkert Ebbe med.
I morse blev det också tårar och en arg Ebbe när han ville ha samma kläder på sig som igår och jag sa att de skulle tvättas. Då gick han in och hämta dem i tvättkorgen och försökte kränga på sig de smutsiga kläderna från igår.
Ja man får ju välja sina fighter, och den här fighten var jag ju tvungen att vinna. Tänker inte skicka iväg honom till dagis i gårdagens kläder.
Det är tråkigt att börja morgonen så, jag bär liksom med mig det resten av dagen....

Min älskade gosse, så envis....

                                                                Kram Kram

Helgen blev inte riktigt som vi planerat

Slutade lite tidigare i fredags då det var röd dag på lördagen, så jag hämtade Ebbe redan strax efter tre.
En överlycklig kille mötte mig i dörren med sin söta Lea hack i häl. Det hade inte varit så många barn eftersom många var lediga, så de hade haft en lugn och mysig dag med fröknarna.
När vi klätt på oss och skulle åka hemåt upptäckte Ebbe att hans älskade Timmy Lamm gosedjur var borta. Vi letade en bra stund både jag och fröken Åsa tillsammans med Lea och Ebbe men ingen Timmy hittade vi. Ebbe blev ledsen och ville inte alls åka hem längre, han ville ha med sig sin Timmy…
Jag lovade honom att vi skulle åka förbi Leklust på vägen hem och se om det fanns någon ny Timmy där.
Naturligtvis hade dem ingen, men Ebbe glömde sin Timmy snabbt när han kom bärandes på en radiostyrd Blixten Mcqueen bil, och frågade med stora ögon om han kunde få den. Mitt mammahjärta kunde inte säga nej kan jag säga, och Ebbe studsade ut från affären superlycklig och utan en tanke på Timmy Lamm.

När Nicklas kom hem på kvällen körde dem med Ebbes bil, (lika lyckliga båda två kan jag säga) och så lagade vi lite god middag.

Efter välling och lite tv tittande somnade Ebbe, han var orolig för var Timmy var, men jag lovade honom att han hade det bra och sov på dagis.
(hoppas vi hittar honom på måndag).
Vi såg en superbra film, Rock of Ages, kan varmt rekommendera den. Jag hade inga höga förväntningar, men den var riktigt bra. Massor med bra rock från 80 talet J

På lördags morgonen vaknade Ebbe tjugo över tre och ville komma in till oss. Som tur var så somnade han om snabbt om och vi sussade gott till klockan var sju. Gött med sovmorgon J
Nicklas körde iväg och köpte frukostbullar medans jag och Ebbe tittade på Bolibompa.
Efter frukost och lite plock hemma, åkte vi till kyrkogården för att titta till mormor och morfars grav och sen till skoaffären för att se om vi kunde hitta vinterskor till mig och Nicklas.Jag kom hem med stövlar och Nicklas hittade ett par skitsnygga kängor. Riktigt nöjda med våra inköp. Till lunch busade vi till det med Mc Donalds.
Under tiden som Ebbe sov middag förberedde jag efterätten som vi skulle ha med oss på middagen hos Annie och Thomas på kvällen.
Banantoffee paj. Mums!
När Ebbe vaknade verkade han hängig och inte alls på humör, och jag tyckte att han var varm.
Japp som jag trodde. Han hade feber! Och vi som skulle bort på kvällen L
Det vara bara att meddela våra vänner att vi tyvärr inte kunde komma. Vi var superbesvikna alla tre. Ebbe hade köpt godispåsar till han och Alvin, och han blev jätte besviken över att inte få ge den. Men vad ska man göra? Vill ju inte smitta Alvin och lilla Lova heller.
Vi hade inte alls planerat eller handlat något gott till lördagskvällen eftersom vi inte skulle vara hemma, men Nicklas svängde ihop sin supergoda potatisgratäng och helstekte en stek i ugnen. Jättegott, och efterätt hade vi ju J
Det blev mys i soffan med Ebbe som nu verkade ganska pigg igen, och tittade på Cars 2.
När Ebbe hade somnat tittade vi på ” Så mycket bättre”.

 På söndagsmorgonen sov Ebbe till kvart över sju(kors i taket, två dagar i rad) och sen kom han in till oss pigg och glad och busade i sängen en stund. Ingen feber hade han heller, så det var superskönt!

Jag dukade fram frukost medan killarna körde med den radiostyrda bilen, och vi åt en lång frukost. Gympan var inställd för att det var höstlov, så vi hade ingen tid att passa. Ganska skönt faktiskt.
När vi klätt på oss åkte vi till mamma och pappa och hälsade på och blev bjudna på hembakade kanelbullar och Ebbe lekte med morfar och mormor.
Framåt lunch åkte vi hemåt igen och åt lite rester från middagen kvällen innan. Ebbe sov middag och vi passade på att slappa en stund.
Vid halv två begav jag mig till Helen, för tjejfika med Therese,Malin och Helen. Helen hade bakat en supermumsig vaniljkaka med grädde och bär.
Det blev en jätte trevlig eftermiddag med en massa skratt och tjejsnack, och alla var överens om att det är skönt att komma hemifrån ibland och bara vara(hur mycket vi än älskar våra barn)
När jag kom hem hade killarna städat, och lagat mat och tänt ljus i hela lägenheten. Mina underbara killar, de vet hur de ska skämma bort mig J
På kvällen när Ebbe hade somnat, fikade vi med banantoffee paj och planerade vår föräldraledighet. Känns skönt att ha pratat igenom det och bestämt hur vi ska lägga upp det. Det kommer nog bli bra.

Idag, måndag, har jag varit på Najaden och lyssnat på lillebrors hjärtljud. Det tog en stund innan barnmorskan hittade hjärtat och hon hann nog själv bli lite nervös innan vi hörde det bankande lilla hjärtat. Jag kände ju honom hela tiden så jag blev inte direkt orolig.

Jag längtar så efter honom……Jag är lyckligt lottad med så fina pojkar i mitt liv J

 

 

 

 

Helens goda vaniljkaka

Min lille pyjamaskille





Kram Kram