"Mamma Ebbe kan själv"

Visst är det härligt när ens barn och nyfiket och kan och vill mycket, men just nu håller jag på att bli galen över att höra " mamma Ebbe kan själv"
Varken jag eller Nicklas får hjälpa honom med någonting, och super envis som han är så ger han sig banne mig aldrig.
Det är precis som om han inte hör min röst längre, han tittar liksom inte ens upp när jag säger till honom om något.
Igår bestämde Herr Rosell sig för att två potatis till middag det var alldeles lagom. Visst vill han inte ha mer, ja då får han gå från bordet när vi andra ätit upp också. Jag anser inte att man kan tvinga ett barn att äta, och vi har aldrig gjort så. Vill han inte äta upp så ok, men han måste smaka på maten iallafall.
Eftersom han han inte åt mer än två potatisar så var han ju naturligvis mer hungrig när han gick från bordet. ( vill tillägga att det var ingen konstig mat vi hade till middag, kött, potatis och sås, inget konstigt alls och jag vet att han tycker om det)
" mamma jag vill ha kex" säger Ebbe och tittar på mig. Jag svarar att han kan få en frukt till efterätt men inget annat. Han ska ju inte äta sig mätt på kex när han knappt ätit någon middag tycker jag.
Utan att ens fundera på mitt svar, upprepar han bara. " Jag vill ha kex" sen tar han fram sin stol, drar fram den till skåpet där vi har kex, klättrar upp, och får att nå längre upp, klättrar han halvvägs upp på diskbänken också.
Jag och Nicklas tittar på honom, för att se hur han ska lösa situationen.
Stolt som en tupp hoppar han ner från stolen, med ett paket kex  i handen och säger " Ebbe ha kex"
Varken mina eller Nicklas ord verkar hjälpa. Vill han ha något så ser han till att få det.
För det mesta har det gått att förhandla med honom tidigare, men just nu är det stört omöjligt, och de flesta gångerna slutar med att han blir jättearg och tårarna sprutar.
Ja jag vet att det är så här det är att ha en 2,5 åring, men det är inte roligt för det.
Det känns som jag inte gör något annat än att tjata och blir trött på min egen röst, och säkert Ebbe med.
I morse blev det också tårar och en arg Ebbe när han ville ha samma kläder på sig som igår och jag sa att de skulle tvättas. Då gick han in och hämta dem i tvättkorgen och försökte kränga på sig de smutsiga kläderna från igår.
Ja man får ju välja sina fighter, och den här fighten var jag ju tvungen att vinna. Tänker inte skicka iväg honom till dagis i gårdagens kläder.
Det är tråkigt att börja morgonen så, jag bär liksom med mig det resten av dagen....

Min älskade gosse, så envis....

                                                                Kram Kram