Imorgon är det 1 månad sen vår Viggo somnade in.
Saknaden är så enorm så jag har valt att inte tänka på den på sistånde.
För att klarar av att gå vidare,att gå upp och gå till jobbet och för att inte göra Ebbe mer orolig, så är det det enklaste. Han finns ständigt i mina tankar, och jag kan fortfarande inte förstå att han aldrig mer kommer tillbaka.
Jag älskade denna lilla hund mer än jag kan förklara, och han kommer alltid att ha en stor plast i mitt hjärta.
Han satte oss på prov och gjorde oss galna ibland,men han var vår hund, och en underbar vän som låg vid ens fötter när man somna.

Jag saknar honom så ofantligt mycket och tårarna rinner som vanligt när jag skriver om honom.
Men jag antar att det är bra. Man behöver gråta för att kunna gå vidare, och det kommer jag att göra.

Men kärleken för min Viggo kommer aldrig försvinna och hans minne lever kvar hos oss för alltid.


Vi älskar dig Viggo!


Kram Kram

LCHF- Dag 10

Förra måndagen fick jag nog!
Jag är trött på att alla byxor spänner och trött på att känna mig klumpig och stor.
Dags att ta tag i vikten!
Jag har nog läst allt som går att läsa när det gäller LCHF och nu var det dags att sätta igång.
Med kylen full av en massa god mat så skulle det väl inte bli så svårt tänkte jag.

Första dagarna gick som en dans. Jag som hade trott att jag skulle vara på ett jäkla humör och hade varnat Nicke här hemma för att jag skulle kunna bli lätt jobbig att ha och göra med.
Men till min stora förvåning uteblev tråkhumöret och jag mådde toppenbra.
Jag åt en massa god mat(dock helt utan kolhydrater), var mätt hela tiden och kände mig lätt som en fjäder. Härligt! I slutet på veckan var jag ganska slut och svimmade här hemma på morgonen vilket gjorde mig orolig. Måste ha varit den stora omställningen för min kropp, helt utan kolhydrater, som gjorde det.
Det har som tur är gått över. Och på lördag morgon stod vågen på 3 kg ner. Underbart!

Denna veckan har tyvärr varit lite tuffare. Mitt sug efter en frukt eller en macka är jättestort. Man kan ju tro att det ska vara andra saker man saknar,(typ godis och kakor) men det är nog faktiskt frukt och bröd jag saknar mest.
Magen har börjat krångla, toalettbesöken är väldigt få och magknipen är inte så kul.
Vågen visar ingenting. Känns lätt att ge upp nu, men det tänker jag inte göra! Jag vet att jag kan fixa detta och jag tänker göra det också!!

Jag vet att Nicklas och Ebbe älskar mig precis som jag är, men jag vill må bra själv också.
Så det är bara att forsätta kämpa, förr eller senare kommer jag att nå mitt mål.


Skam den som ger sig!

Kram Kram

Ebbes födelsedagskalas

Ebbe i full gång med en utav presenterna som vi hade köpt.
En käpphäst

 

Första gästerna,kusinerna Amanda och Rebecca,kom med ett stooort paket.



Mormor och morfar hade också paket med sig..

Bästa kompisen Ronja, hade en stor lastbil med sig, som genast blev väldigt poppis.

Ronja,Amanda,Rebecca och Ebbe fikar.

Ebbe åt en halv chokladboll, sen var det dags att leka igen.

Världens goaste ungar

Timmy Lamm tårta

Ebbe blåser ut ljusen på tårtan

Ebbe öppnar våra paket morgonen efter, på hans födelsedag.
Kusin Rebecca hjälper till =)

Behöver jag säga att släpet till hans bil gjorde succé?

Pyjamaskillen bjuder kusinerna på morgonfika

Ebbe och vi hade två mysiga dagar tillsammans med våra familjer och vänner.
Han älskar att busa och leka med sina kompisar och kusiner, och fick en massa roliga leksaker.
Byggklossar,kläder,pussel,bilar,lastbil,käpphäst,verktygslåda,släp till bilen,radiostyrdbil,kundvagn och en massa annat.
Nu ska han bara hinna lek med allt, hihi.

Tack till alla som var med och gjorde Ebbes dag till en härlig dag att minnas!


Kram Kram

11/2-06 - 23/3-11

Vår älskade Viggo

Vi älskar dig så.

När tårarna är slut och allt som finns kvar är en stor klump i magen och en ännu större tomhet i hjärtat, vad gör man då?

Kan inte fatta att du är borta.

Vi saknar dig så det gör ont....