Världens finaste låt.....

Jag vet att du sover
känner värmen från din hud.
Bara lukten gör mej svag
men jag vågar inte väcka dej nu.
Jag skulle ge dej allting du pekar på,
men bara när du inte hör, vågar jag säga så.
Jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå när du inte ser på,
och genomskinlig grå blir jag utan dina andetag.
Min klocka har stannat, under dina ögonlock fladdrar drömmarna förbi, inuti är du fjäderlätt och vit.
Och utan ett ljud mitt hjärta i din hand, har jag tappat bort mitt språk,det fastnar i ditt hår
Jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor,
jag kan inte ens stå när du inte ser på och färglös som en tår, blir jag utan dina andetag.
Jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå om du inte ser på och genomskinlig grå vad vore jag utan dina andetag
Vad vore jag utan dina andetag

Den här låten kommer min kusin sjunga på vårt bröllop.
Tycker att texten är så himla fin,den säger verkligen allt.

Om 5 veckor är jag Fru Rosell =)

Kram Kram

Så meningslöst....

Mina tankar går till alla drabbade i Norge.
Så fruktansvärt,så onödigt, så otroligt meningslöst..

Kram Kram

Det har varit en tuff vecka....

Vi har haft en lite jobbig period nu, men idag känns det som jag känner igen min lille kille igen.
Ebbe som annars brukar vara så pigg och glad och full av bus, har varit väldigt hängig i några veckor och nu denna veckan har varit katastrof.
Så fort jag har lämnat rummet har han blivit ledsen och han hänger mig i byxbenen hela tiden. För att inte tala om när jag ska lämna han på dagis.
Vi har ju inte haft några problem under hela tiden, men nu helt plötsligt har han blivit jätte ledsen vid lämningarna och när jag har hämtat honom har han suttit i knäet på någon fröken med napp och snutte och inte alls verkat glad.
Oj vad det har gjort ont i mitt mamma hjärta.
Blir så förtvivlad när jag ser att han inte mår bra och så kan han inte tala om vad det är. Min lille älskling…
Han har heller inte verkat ha någon jätte aptit och på nätterna har han varit hysteriskt ledsen.
Vi har ju alltid bara kunnat gå in och lägga honom i sin säng och sen har han legat där och tittat i en bok och pratat lite och sen somnat. Det har fungerat bäst så.
Men nu får man absolut inte lämna rummet och helst ska man ligga bredvid hans säng med handen på honom för att han ska kunna somna gott.
När han väl har somnat, har han vaknat efter några timmar igen och varit superledsen och helt otröstlig, och vi har fått vanka av och an tills han har somnat. Då har han sovit en kort stund, och så har det varit samma visa igen.
Vi har verkligen inte kunnat förstå vad det har varit, tills jag började fundera på om den där nya astmamedicinen kunde vara boven i dramat.
När jag läste om eventuella biverkningar, så fanns både sömnsvårigheter, mardrömmar, oro, illamående och irritabel med. Det är ju precis så Ebbe har varit.
Sen tror jag att det nog varit hans kindtänder(alla kommer upp samtidigt) som spökat också och gjort han ledsen och orolig men det kändes som om det var något mer än det.

Igår bestämde vi oss för att prova att inte ge honom någon medicin och se om han blev bättre och lugnare.
När jag hämtade honom på dagis igår så sa dom att han hade varit mycket gladare och piggare, och natten till idag har varit lugn.
Så det måste ju bero på medicinen, jag kan inte se något annat. Varför skulle det helt plötsligt bli bättre annars?
Nu tänkte vi hålla upp fram till helgen och se vad som händer. Är han fortfarande bra, så får vi helt enkelt be om att få byta astamedicin.
Skönt i alla fall att hitta någon förklaring till varför han har verkat må dåligt. Jag längtar verkligen tills han kan prata och man kan fråga vad det är när han är ledsen.
Det tär väldigt mycket på en när ens barn inte mår bra och man inte får sova, så vi känner oss ganska slut och jag misstänker att Ebbe känner sig likadan.
Så helgen får bli väldigt lugn. Jag ska åka till stan på lördag och shoppa lite underkläder, och försöka hitta en tiara och lite smycken till bröllopet.
Igår hade jag och Caroline lite bröllopspyssel på balkongen på kvällen. Super mysigt..
Jisses nu börjar det närma sig….


Kram Kram

Vi är trötta...

Önska att det fanns 48 timmar på ett dygn...

Jösses vad tiden rinner iväg..
Jag önskar verkligen att det fanns fler timmar på dygnet, för just nu så känns det inte som jag hinner med en bråkdel av vad jag skulle behöva.
Lämning på dagis,jobba hela dan, hem och laga middag, leka med Ebbe, ut med Viggo, bada Ebbe, välling, barnprogram, plocka undan, tvätta, stryka och sen bröllopsfix till man stupar i säng. Pust!
Dessutom har Ebbe varit sjuk till och från i nästan tre månader, med vattenkoppor, förkylning, maginfluensa,ögoninflammation och nu öroninflammation. Han som aldrig har varit sjuk innan.
Allt det här har gjort att Ebbe sover jätte dåligt och vaknar flera gånger på natten och är jätte ledsen..Stackaren...

Nåja, det blir väl bra igen..och då får man passa på att vila upp sig då..
Lite positivt har ju hänt också, jag ska inte bara gnälla =)
Det har kommit lite nya ord från lillkillen som tex Ban till banan, hejdå och hej, och farfar häromdagen..
Hans nya favorit program är Timmy Lamm som han tittar på varje morgon och sitter så fint framför teven med sin snutte. Min goe lille kille.
Han utvecklas så mycket för varje dag som går, och helst av allt skulle han vilja göra allt själv.
Jag tittar på honom varje dag när han har somnat och kan inte fatta att han har blivit så stor och självständig.
Nu är det dags att börja jobba igen efter lunchen. Skönt att det är fredag.
Kram Kram