torsdag 21 juli 2011

Det har varit en tuff vecka....

Vi har haft en lite jobbig period nu, men idag känns det som jag känner igen min lille kille igen.
Ebbe som annars brukar vara så pigg och glad och full av bus, har varit väldigt hängig i några veckor och nu denna veckan har varit katastrof.
Så fort jag har lämnat rummet har han blivit ledsen och han hänger mig i byxbenen hela tiden. För att inte tala om när jag ska lämna han på dagis.
Vi har ju inte haft några problem under hela tiden, men nu helt plötsligt har han blivit jätte ledsen vid lämningarna och när jag har hämtat honom har han suttit i knäet på någon fröken med napp och snutte och inte alls verkat glad.
Oj vad det har gjort ont i mitt mamma hjärta.
Blir så förtvivlad när jag ser att han inte mår bra och så kan han inte tala om vad det är. Min lille älskling…
Han har heller inte verkat ha någon jätte aptit och på nätterna har han varit hysteriskt ledsen.
Vi har ju alltid bara kunnat gå in och lägga honom i sin säng och sen har han legat där och tittat i en bok och pratat lite och sen somnat. Det har fungerat bäst så.
Men nu får man absolut inte lämna rummet och helst ska man ligga bredvid hans säng med handen på honom för att han ska kunna somna gott.
När han väl har somnat, har han vaknat efter några timmar igen och varit superledsen och helt otröstlig, och vi har fått vanka av och an tills han har somnat. Då har han sovit en kort stund, och så har det varit samma visa igen.
Vi har verkligen inte kunnat förstå vad det har varit, tills jag började fundera på om den där nya astmamedicinen kunde vara boven i dramat.
När jag läste om eventuella biverkningar, så fanns både sömnsvårigheter, mardrömmar, oro, illamående och irritabel med. Det är ju precis så Ebbe har varit.
Sen tror jag att det nog varit hans kindtänder(alla kommer upp samtidigt) som spökat också och gjort han ledsen och orolig men det kändes som om det var något mer än det.

Igår bestämde vi oss för att prova att inte ge honom någon medicin och se om han blev bättre och lugnare.
När jag hämtade honom på dagis igår så sa dom att han hade varit mycket gladare och piggare, och natten till idag har varit lugn.
Så det måste ju bero på medicinen, jag kan inte se något annat. Varför skulle det helt plötsligt bli bättre annars?
Nu tänkte vi hålla upp fram till helgen och se vad som händer. Är han fortfarande bra, så får vi helt enkelt be om att få byta astamedicin.
Skönt i alla fall att hitta någon förklaring till varför han har verkat må dåligt. Jag längtar verkligen tills han kan prata och man kan fråga vad det är när han är ledsen.
Det tär väldigt mycket på en när ens barn inte mår bra och man inte får sova, så vi känner oss ganska slut och jag misstänker att Ebbe känner sig likadan.
Så helgen får bli väldigt lugn. Jag ska åka till stan på lördag och shoppa lite underkläder, och försöka hitta en tiara och lite smycken till bröllopet.
Igår hade jag och Caroline lite bröllopspyssel på balkongen på kvällen. Super mysigt..
Jisses nu börjar det närma sig….


Kram Kram

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar