Helgen

I fredags kom mina svärföräldrar ner efter att vi slutat jobba.

Ebbe och Edvin blev naturligtvis överlyckliga när farmor och farfar kom och hämtade på dagis.
När vi kom hem grillade Nicklas hamburgare, och sen blev det fredagsmys med film och popcorn som vanligt.
På lördagen åkte jag till Helsingborg för VV möte, och sedan åt jag och mamma frukost i stan.
På vägen hem skulle jag möta upp en tjej som satt ut en annons på facebook att en familj hon kände behövde kläder, leksaker mm, så jag hade samlat ihop 4 fulla kassar hemma, med grejer som barnen växt ur och leksaker som inte leks med längre.
Det visade sig att den här tjejen arbetade på Kvinnojouren och att hon hade fått kontakt med en mamma och hennes barn som behövt fly och få nya identiteter. De hade ingenting. Kändes så fruktansvärt att höra hennes historia, man är ju liksom aldrig i kontakt med sådant här själv någon gång.
Det gjorde både ont i hjärtat och värmde när jag körde där ifrån, när jag visste att de här sakerna verkligen kommer till personer som behöver det.
Fick ett meddelande senare under dagen från tjejen, som ännu en gång tackade för det jag varit och lämnat och hon talade om hur lycklig mamman varit när hon tagit emot alla sakerna. Tänk vad lite som kan behövas för att hjälpa andra. Jag bad henne att höra av sig så att vi fick veta hur det går för familjen och närmre jul för att kunna lämna lite småjulklappar tänkte jag.

 

På eftermiddagen skulle jag på tjejträff med Helen,Therese och Malin, för att mumsa på en god snickerspaj och snusa lite bebisdoft. Både Alicia och Cornelius var med. Och ja, jag blev supersugen….
Jag vill ha en bebis NU!! Tänk att man glömmer allt det där jobbiga så snabbt. Kolik,svårigheter med amning, ingen sömn… allt känns så litet nu, det som kändes SÅ stort då. Jag trodde verkligen inte att jag skulle kunna tänka mig att föda barn en gång till efter min förlossning med Edvin. Och absolut inte ha en bebis, med risk för kolik en tredje gång. Men nu, jovisst absolut tänker jag. Måste bara få med mig Nicklas på denna tanken också :)

Vi hade en mysig eftermiddag med massor av tjejsnack, och efteråt åkte jag hem till killarna och svärisarna. Ebbe hade haft nya kompisen Jack från förskolan hemma och lekt, och han var alldeles upprymd och pratade i ett för att berätta allt dom hade lekt.

Nicklas och Bengt-Åke hade grejat i trädgården och Anita tog en promenad med Edvin.

På kvällen köpte vi pizza och tog det lugnt. Vi var ganska trötta allihopa tror jag.

 

På söndagen åkte vi till Center Syd efter frukosten. Vi var inom Bauhaus för att köpa lite grejer till badrummet där uppe, (ska ju börja renovera lite smått nu),och sen blev det en runda in i småbutikerna för lite shopping. Ebbe som hade sparat lite pengar, var så stolt när han betalade två coola dinosaurier
med egna pengar. Blev lunch där också, och sedan begav vi oss hem igen.
Eftersom det var så fint väder var vi ute i trädgården en stund och fixa lite innan det var dags för mellis.Strax efter halv fem begav jag och Ebbe, och farmor och farfar oss iväg till simskolan.
Ebbe var superlycklig för att farmor och farfar skulle med och titta på honom. Han fick dyka ifrån kanten, göra kullerbyttor i vattnet och en massa annat skoj. När det var slut, åkte farmor och farfar hem mot Timmele och jag och Ebbe köpte en god bulle till Ebbe på vägen hem som han mumsade i sig.
Helt slut efter helgens bravader, så somnade han nästan precis innan vi var hemma, så det blev bara pyjamas på och sen lite kvällsmat innan det var dags för sängen.

 

När barnen hade somnat packade jag deras ryggsäckar inför en ny vecka på förskolan, plockade undan lite och sen slängde vi oss i soffan båda två.
Såg en film som hette Flight innan vi somnade.

Måndagen började vi med att försova oss, jag och killarna. Båda killarna låg i vår säng och vi sussade så gott. Vaknade tio över sju och vi ska åka halv åtta. Panik!
Kom i ganska ok tid till jobbet iallafall, och veckan sparkade igång med full fart!

Höstmys

Glad kille med russin



Kram Kram

 

 

Vår helg!

Vår helg har verkligen varit intensiv, men bra i alla fall tycker jag.

Vi hade naturligtvis fredagsmys som vanligt ( det är nästan heligt för Ebbe)
men istället för film så blev det en massa bus och mys med vår nya lille familjemedlem. Världens sötaste kattunge, som Ebbe genast döpte till Findus.
Det var en mycket uppspelt Ebbe som till slut skulle försöka somna i soffan och det tog lång tid. Men när Findus kom till ro i knäet på mig så somnade även Ebbe ganska snart.

 

På lördags morgonen åkte jag iväg på några ärende, och sen var det dags för Ebbe att spela sin första match i Häljarps IF.
Mina föräldrar var också där och Ebbe tyckte det var superkul naturligtvis.
Efteråt köpte vi korv med bröd i kiosken på idrottsplatsen och sen åkte vi hemåt.
På eftermiddagen städade vi undan hemma och jag fixade ihop en stor lasange till våra middagsgäster som skulle komma på kvällen.
Ebbes favorit tjej Lina och hennes familj.
Ebbe klädde sig snyggt med skjorta och allt, och längtade hela eftermiddagen efter att de skulle komma.

 

Vi fick en supermysig kväll. Och stackars Miriam som hade sprungit maraton innan på dagen var trött. Jag är så jäkla imponerad av henne!
Trebarnsmamma som springer 4,2 mil och dessutom kommer på en kanon placering. Coolt tycker jag!
Ebbe lekte med Felix och Lina och Edvin lekte med Ida, som är lika gammal som han.
När det var dags för dem att åka hem, ville naturligtvis Ebbe att de skulle stanna liiiiite till. Och vi bestämde att vi skulle träffas snart igen. Helt otroligt att det fortfarande är så förtjusta i varandra, trots att dem inte träffas så mycket nu.
De pussas och kramas och skrattar så de kiknar. Gullungar!
När gästerna gått, lekte Ebbe med Findus en stund och sen somnade han gott i sin säng efter en rolig men intensiv dag.
Jag och Nicklas somnade också inte så långt därefter.

På söndagen, blev det upp i ottan. Lille Findus är ganska morgonpigg och Edvin vaknar ju så fort han hör honom. Så jag smög ner med Findus och la mig i soffan en stund.
Lyckade faktiskt få honom att somna en stund till, innan Edvin kom ner själv för trappan ( hjälp!!, han har alltså lärt sig att öppna grinden där uppe nu!) och genast sprang fram till Findus och tjöt av lycka.
Det blev lite tvättning och fix hemma på förmiddagen, och sen åkte vi för att rösta.
När vi kom hem åt vi lunch och sen gick vi ut i trädgården en stund. Jag klippte ner rosenbuskarna, Nicklas städade till kaninerna och vi försökte kratta upp så mycket löv vi kunde från gräsmattan.
( ser dock likadant ut idag, suck)
Efter mellis åkte jag och Ebbe till Helsingborg för att gå på simskolan, och Nicklas och Edvin åkte ut en sväng.
Medans Ebbe var på simskolan passade jag på att simma lite jag med. Riktigt skönt faktiskt, och så blev man så där härligt trött efteråt.
När vi kom hem hade Edvin precis somnat och vi åt lite kvällsmat innan det var dags för Ebbe att också hoppa i säng.
Vi läste hans nya bok Nyfiken på kroppen, som verkligen har blivit en favorit.
Efter en stund framför teven somnade jag med Findus i knäet.

En bra helg med mycket roligt, och lite småtjiv mellan killarna, får jag sammanfatta det med.
Nu, dags för lite jobb igen.

Knattarna i Häljarps IF

Vår lille fotbollskille

Edvin Bus

Lille Findus

Mys

Fredags Glass!




Kram Kram

 

Helgen

Helgen spenderade vi i Timmele, hos Nicklas föräldrar.
På fredag kväll packade vi bilen, killarna drog på sig myskläder, laddade DVD spelaren och gav oss iväg.
Ebbe brukar tycka att det är alldeles för långt att åka, men denna gången var han nog för trött, för efter lite godis och filmtittande så somnade han. Och Edvin han somnade nästan direkt när vi började köra.
Strax innan halv elva var vi framme, och jag som skulle natat Ebbe somnade brevid honom i sängen.
Såå skönt. Jag sover alltid superbra när vi är där.

På lördagen fick jag lite sovmorgon och killarna sov faktiskt till 8.
Efter frukost åkte jag och Ebbe in till stan för att handla lördagsgodis, och så skulle han köpa en leksak för sin veckopeng.
Naturligtvis hittade han en drake som han inte kunde leva utan, så jag fick lägga till en liten slant.
Men jag upplyste honom om att det inte kunde bli så dyra saker varje gång han ska handla för sin peng.
Vädret var kanon och det var så mysigt att strosa runt inne i stan bara jag och Ebbe. Och så stötte vi på Rebecca och Amanda och Jessica och lite andra som vi kände. Trevligt :)
När vi kom hem stod lunchen serverad och vi högg in direkt. Edvin fick sova middag en stund och jag la mig med honom och mös.
Nicklas och Ebbe skulle ge sig ut och fiska med Christian och tjejerna. Jag kan säga att Ebbe var något uppspelt :)
Det blev väl tyvärr ingen jätte fångst, men kul hade dem iallafall och Ebbe verka nöjd.

På kvällen åt vi middag tillsammans allihopa. Det var så länge sen, och barnen hade jätte kul och lekte och sprang ute och busade.
Ebbe somnade så fort tjejerna hade åkt. Han har verkligen skoj med sina kusiner. Och Edvin försökte hänga med så gott det gick.

På söndagen hälsade vi på farmor Anna-Greta ( Nicklas farmor) och efter lunch var det dags att packa in sig i bilen och åka hemåt igen.
Ebbe tittade på film och Edvin somna i vanlig ordning :)
Jag tror vi var hemma strax efter tre, så då blev det lite mellisoch sen lekte vi och tog det lugnt tills det var dags för kvällsmat och att gå och lägga sig.

En lugn och mysig helg med våra närmsta. Det gillar jag :)

Storfiskaren

Film och godis i bilen




Kram Kram

Edvin 17 månader

Edvin 17 månader, skrivit för ca 2 veckor sedan.

 

Ja vårt lilla bustroll börjar bli stor, och det kniper lite i hjärtat på mig.
Visst är det roligt att han utvecklas och kan mer och mer för varje dag som går, men tiden går alldeles för fort.

 

Han är en riktig spillevink som charmar alla som kommer i hans väg och han gillar att stå i centrum för allas uppmärksamhet.
Han älskar att dansa och sjunga, och ” sjunger” med så fort han hör en sång på radion eller teven.
Inga riktiga ord har kommit ur hans mun än, men något som liknar mamma och pappa säger han i alla fall.
Han älskar djur och kan sitta och bläddra i pekböckerna hemma och förtjust skrika och peka på alla djuren som han ser, favoriterna är kaniner och hundar.
Om man träffar en hund ute springer han rakt fram till den, oavsett hur stor den är, för att klappa. Dock försöker vi ju få honom att förstå att så kan man inte göra.
Hemma tittar han ofta på korna som går i hagarna utanför vårt hus, och muar åt dem, och sen skrattar han så att han kiknar.

 

Han har växt massor i sommar, och har nu storlek 86 i de flesta kläderna. I skor har han 22/23.
Tyvärr kan jag inte riktigt säga varken vad han väger eller hur lång han är just nu, för det har vi inte kollat på ett tag. Han är en frisk och välmående gosse, så jag är inte direkt oroad J

Förra veckan började han som sagt på Ebbes förskola, och än så länge går det ganska bra.

Idag var första dagen att lämna honom en stund och naturligtvis kom det lite tårar, men det hade gått över efter en stund och han hade suttit i frökens knä och lekt med bilar.
Imorgon ska han stanna och äta, det ska bli spännande och se hur det går.
Som jag säkert skrivit tidigare så är han en ganska bestämd pojke och har ett humör som inte är att leka med.
Han kan bli precis rosenrasande om något går fel eller han inte får som han vill.
Vet inte vem han fått detta humör ifrån? J

För tillfället äter han ganska dåligt, och han är betydligt mer kräsen än vad hans storebror var med maten.

Han hatar potatis, och vägrar att äta både ost och pannkakor. Sånt som man tycker att de flesta barnen verkar gilla.
Men pasta och ris går ner och han älskar korv och de flesta grönsakerna.
Favoritfrukterna är vindruvor och apelsin. Banan som han älskat tidigare, har han nog tröttnat på.
På morgonen dricker han välling och äter oftast en macka.


Idag 2/9

Idag har han gått ungefär 2 veckor på dagis själv, och det går jättebra.
Han äter och sover och leker och busar, och är pigg och glad när han kommer hem tycker jag.
Trodde det skulle bli katastrof läge, men det har det inte blivit.
Han är väldigt glad för sina fröknar och leker med alla barnen. Känns som han har mognat mycket på sistonde
och blivit mycket mer social.
Han är fortfarande väldigt pappig, men det börjar gå bra även med mig =)
Han har blivit en riktig utekille och älskar att vara ute i trädgården och greja, ta fram alla leksakerna, och sitta i sandlådan.
När klockan går mot sju tycker han det är skönt att sitta i knäet en liten stund,dricka sin välling och sen är det dags för sängen.
Han sover gott, men vaknar nästan alltid till vid elva tiden när vi går och lägger oss och vill ha en liten slurk välling till.
Idag fick jag väcka honom kvart i sju, annars brukar han vakna strax innan halv sju, när min klocka ringer.

Nu sitter jag här och saknar båda mina prinsar. Mina fina,busiga gossar. Jag längtar efter att klockan ska bli halv fem och jag kan köra och hämta dem.
Ikväll blir det föräldramöte för mig, och Nicklas får vara hemma med båda killarna och äta kvällsmat.

Gladfis

Pappamys

Bröderna Bus

Goding

Tittar på när storebror spelar fotboll

Morgon mys i soffan

Läser bok med pappa

Natti Natti




Kram Kram

 

 

Blir så jäkla arg.....

Nu ryter jag ifrån!!!

Igår läste jag en artikel på FB som en utav mina vänner ”gillat” och jag kunde inte låta bli att bli arg.

Jag är så jäkla trött på alla som har åsikter om barn och förskola.
Förskolan finns ,så vitt jag vet, till för att barn ska ha någonstans att vara, när föräldrarna är på jobbet.
Och de flesta ”vanliga” människorna måste ju jobba. Sen hur man väljer att jobba, det har ju faktiskt ingen annan med att göra.
Blir man en bättre mamma och pappa om man jobbar 50% eller hur mycket/hur lite ska man jobba för att vara den ultimata föräldern?
Många har så mycket åsikter, men de flesta vet kanske inte bakgrunden till varför någon väljer att jobba heltid.
Kanske är det så att man rent ekonomiskt måste jobba för att kunna betala sina räkningar, kanske är det så att man faktiskt VILL jobba heltid, kanske kräver ens arbete att man arbetar heltid.
Jag är övertygad om att alla föräldrar älskar sina barn och gör allt för att de ska ha det bra.
Därför blir jag så jäkla arg när folk uttalar sig och har åsikter om saker som faktiskt kan göra andra illa.
Jag har många runt omkring mig som mår riktigt dåligt av alla krav på hur den bästa föräldern ska vara, och jag själv påverkas naturligtvis också av omvärldens krav.
Jag älskar mina barn mer än livet själv, och spenderar ungefär 24 timmar om dygnet på att försöka göra deras liv så bra som möjligt. Jag känner mig alltid otillräcklig, har alltid dåligt samvete och tänker ständigt på dem.
När vi valde att skola in Ebbe på en förskola när han var 13 månader fick jag väldigt starka åsikter runt omkring om varför vi gjorde det. Hur kunde vi ens tänka tanken att utsätta vårt lilla barn för detta?
Jo vi hade två val. Antingen kunde jag tacka nej till tjänsten som jag blivit erbjuden på mitt jobb(min tidigare tjänst försvann under min föräldraledighet) och stanna hemma med Ebbe ett tag till, och sedan gå ut i arbetslöshet
eller så kunde jag tacka ja till tjänsten och börja jobba. Jag valde att börja jobba och fick sååå många kommentarer om detta. Och att jag dessutom valde att arbeta heltid gjorde ju klart inte saken bättre.
Jag hade några år tidigare sadlat om från yrket som florist och arbetade nu inom en helt annan bransch vilket gjorde att jag sjönk ganska drastiskt i lön. Vi hade helt enkelt inte råd med just då att jag arbetade mindre.
Så, nu var det sagt. Gör det oss till sämre föräldrar? Knappast va?
I artikeln som jag läste var det en pedagog som uttalade sig om att” bara för att barnet slutar gråta efter en stund när föräldern gått, betyder det inte att barnet känner sig tryggt”
Vad vill den här pedagogen att vi föräldrar ska göra med den informationen? VI MÅSTE JU GÅ TILL VÅRT JOBB! Vi försöker på alla sätt och vis under inskolningen att få barnet tryggt tillsammans med personalen.
Hur dåligt jag själv än har mått under inskolningarna med våra barn så har jag ALDRIG visat det för dem. Jag har stålsatt mig. Mina barn tittar ju på mig,söker trygghet i min blick. Är jag trygg är dom trygga. Jag fick t.o.m höra att jag verkade så lugn som förälder.
Oj oj oj, vad skenet kan bedra. Jag var allt annat än lugn kan jag säga!
I artikeln pratas det också om fyra dagars inskolning, vilken förskola har FYRA dagars inskolning? Verkar ganska extremt tycker jag. Naturligtvis kan inte barnet lära känna den nya miljön på bara några dagar. Det gör de ju inte på två veckor heller.
För vissa barn tar det kanske 1 vecka för andra 1 månad. Man kan ju inte dra alla över en kant, och man kan faktiskt inte anta att alla barn känner sig stressade och mår dåligt i en förskolemiljö.
Det viktigaste är, och det är kanske det jag vill ha sagt med det här inlägget, att alla måste få välja själva. I en drömvärld hade kanske de flesta föräldrarna gjort annorlunda, tagit andra beslut, men alla gör vi så gott vi kan.

Vi älskar våra barn upp till månen och tillbaka, och det där dåliga samvetet, det får man liksom på köpet när man skaffar barn!  

 

 

 

Tillbaka till vardagen....

Tillbaka till vardagen igen!

 

Nu är det dags att återgå till det verkliga livet, efter nästan 1,5 år hemma i vår alldeles egna lilla bubbla.
Jag är tillbaka på jobbet, på ny avdelning, då våra arbetsuppgifter på reklamationsavdelningen blivit flyttade till Polen.
Nu sitter jag som administratör på Danmarksavdelningen. Det är väldigt mycket nytt eftersom det inte är något som jag sysslat med tidigare, men det ska nog bli bra.
Jätte trevlig avdelning, och så har jag ju fortfarande kvar mina söta kollegor från reklamationsavdelningen i huset.
I måndags när jag var på väg till jobbet kändes det verkligen fruktansvärt. Helt plötsligt sprack det hål på den lilla bubbla jag levt i tillsammans med mina små killar så länge
och seperationsångesten var hemsk. Efter en timme på jobbet ville jag bara gråta och åka hem till killarna igen.
På kvällen ville jag knappt släppa dom, och när dom sussade gott i sina sängar så däckade jag på soffan. Hihi, hjärnan hade ju gått på högvarv hela dan.

Nicklas och killarna är på förskolan om dagarna, och Edvin håller på att skolas in.
Ebbe är överlycklig att vara tillbaka och träffa sina kompisar igen, och Edvin verkar tycka att det är väldigt spännande med alla barn och nya leksaker.
Imorgon blir dock första dagen för honom att bli lämnad ensam en stund där, och jag är inte säker på att det kommer gå jättebra.
Men jag hoppas och tror att han kommer vänja sig och tycka det är skoj att vara där. Och så har han ju storebror några rum bort, om saknade skulle bli för stor J

Mitt mammahjärta håller på att svämma över för det mesta just nu. Ebbe och Edvin är så goa tillsammans och just nu så är det ganska lugnt med bråk. Skönt!

Dom kramas och pussas och leker tillsammans, även om det inte är några längre stunder. Och Edvin ser verkligen upp till sin storebror. Han härmar allt som Ebbe gör J
Både på gott och ont kan jag säga!

 

Så killarna har det ju alltså bra, då är det bara den här lilla mamman som genomgår någon slags liten kris.
Helt plötsligt dyker det upp tankar som jag inte funderat på tidigare.
Vad ska jag göra nu? Nu har jag ju satt två barn till världen, behövs jag mer då? Ja, jag vet super töntigt, men det har verkligen känts så.
Det är tur jag har min Nicklas som alltid finns vid min sida J
Kanske är det någon slags ålderskris jag vet inte. Känns liksom som om jag inte behövs mer, även om jag vet att jag gör det J
Förmodligen har jag dessa tankar för att min lilla prins börjar bli stor och min stora prins är JÄTTEstor J Misstänker att jag inte är ensam om att känna så här.

 

Nu tänker jag i alla fall skärpa till mig med bloggen och uppdatera lite oftare än en gång i halvåret J

Edvin har hunnit bli 17 månader, går,springer,klättar,hoppar och håller full action hela tiden J

Inte ens Ebbe orkar hålla igång som sin lillebror, och vi vet ju alla att Ebbe inte direkt är den stillasittande typen, hihi.
Denna sommaren har verkligen varit underbar med en stor trädgård som killarna har kunnat springa i, spela fotboll, bada i poolen, gunga och gräva i sandlådan.
Vi har varit ute hela dagarna och killarna har somnat gott i sina sängar på kvällen.
Visserligen har vi kommit ur lite rutiner, så sänggåendet har väl varit lite senare än vanligt. Men det är väl det som är så skönt på sommaren. Att man kan åka och bada klockan 6 på kvällen, grilla lite korv och sen bara hoppa in i duschen och ner i sängen när man kommer hem.
    
Tyvärr har vi bara haft två veckors semester tillsammans, jag och Nicklas. Det fick bli så för att få ihop förskolestart ,inskolning och att jag skulle börja jobba.
Men de två veckor vi hade tillsammans njöt vi verkligen av.

Nu ser jag fram emot hösten i vårt hus.

Ska bli mysigt att se träden förändras till orange och rött och få tända ljus och titta på film med killarna.

Nu till helgen ska vi ha kräftskiva hemma med några kompisar uppe från Ulricehamn och Göteborg.

Ska bli riktigt roligt.10 vuxna och 7 barn, det blir nog full action om man säger så.
Funderar på att duka i vårt uthus faktiskt, man vet ju aldrig hur det blir med vädret. Så kan barnen springa i trädgården och vi ser dem hela tiden.
Så nu i veckan blir det till att baka bröd, förbereda mat, städa och dona lite J
Ebbe längtar…han och Valter har så kul tillsammans och nu ska dom spendera en hel helg tillsammans. Det blir kul!

 

Nu ska jag fortsätta att jobba, och sen åka hem till mina killar.

 

Kram Kram

 

 

 

Tillbaka!

Ja det har hunnit gå några månader sedan jag skrev här senast. Jag hinner helt enkelt inte. Eller så prioriterar jag annat just nu kanske.
Hursomhelst så kände jag ikväll att nu är det dags att uppdatera lite.
Vi har hunnit fira jul och skålat in det nya året. 2014. Förra året gick verkligen i rekordfart!
Sen Edvin föddes har jag knappt hunnit tänka känns det som. Det har varit en tuff tid på många sätt.( och naturligtvis underbar också)
Jag har inte mått toppen direkt, har inte haft någon energi, och den orken jag har haft har jag lagt på min familj.
Vill inte gå in på så mycket mer här, men jag kan säga att få barn, samtidigt förlora en närstående och kämpa sig igenom ännu en koliktid det har tagit hårt på mig.
Nu känns det i alla fall som jag tagit mig ut på andra sidan, och ser fram emot våren och en härlig sommar!

Edvin har hunnit bli 11 månader, snart fyller han ett år. Helt galet!
Vår lilla lilla gosse har blivit så stor.
Han tog sina första steg strax innan jul och nu springer han för att hinna med Ebbe i hans lek och upptåg.
Dom har fantastiskt roligt tillsammans, även om det ibland går lite hårt till. Ebbe älskar att busa och Edvin är inte sen att hänga med.
På många sätt är de väldigt lika. De har samma energi, nyfikenhet och envishet. De är för det mesta glada och nöjda om det bara händer något kul runt omkring dom.
Som bebis var nog faktiskt Ebbe liiite lugnare( vilket jag aldrig trodde att jag skulle säga) Edvin hittar på saker som faktiskt aldrig Ebbe har gjort. Som att slänga min sminkväska i toan till exempel.
Edvin har lite värre humör också, och kan bli vansinnigt arg om något går emot honom.
Men för det mesta är han en go och glad kille som älskar att gunga, gräva, sjunga och springa med Ebbe.
Han sover numera två gånger om dagen, och sover ok på nätterna. Han sover lite oroligt, men oftast ligger det någon elak tand eller lite mycket intryck bakom det tror jag.
Han fick sin nionde tand för några veckor sedan och nu hoppas jag för både hans och vår skull att det dröjer ett tag till nästa.

Edvin gillar den mesta maten, helst hemmalagat, men även en del burkmat slinker ner.
Han älskar frukt, helst clementin eller äpple och så banan förstås.
Han är ganska duktig på att äta macka och plocka i sig lite småmat själv, och när vi inte har alltför kladdig mat så får han testa att äta lite själv av det också =)

Oftast fördriver vi dagarna med öppna förskolan, lekplatsen, lite shopping emellanåt och så hälsar vi på och leker hos kompisar.
Ibland är vi bara hemma och fixar lite och Edvin leker för sig själv en liten stund. Sedan kommer han och drar i mig och vill att jag ska vara med =)

Och Ebbe då, ja han är det full fart på också.
Han har verkligen blivit stor under det här året som Edvin har levt.
Han är busig, glad, trotsig, envis och helt fantastiskt förståndig min stora gosse.
Varje dag förundras jag över hur mycket han funderar över och hur klok han är.
Han älskar att leka med bästa vännen Lina, dom är ett riktigt radarpar på dagis. Och så ofta vi hinner träffas vi och leker efter dagis också.
På söndagar går vi på simskola vilket Ebbe tycker är dökul! Och förhoppningsvis till sommaren, blir det sommarsimskola för att få ännu mer träning.

I april flyttar vi till ett hus i Saxtorp. Ett gult litet hus på landet med kor som grannar.
Åh vad vi längtar!
Ska bli så skönt med en trädgård som barnen kan springa i och med lite mer yta inomhus.
Just nu inreder jag hela huset i huvudet kan jag säga.
Ebbe har fått plats på ett dagis i Häljarp och där ska även Edvin börja till hösten.
Jag hoppas och tror att det ska gå bra. Han får ju nya kompisar och Lina och de andra kan vi ju fortfarande träffa och leka med.
Tänk att vi ska bli bönder =) Härligt!

Nu ska jag pussa lite på min man och sen är det dags att sova!

                                                                       Kram Kram