Blir så jäkla arg.....

Nu ryter jag ifrån!!!

Igår läste jag en artikel på FB som en utav mina vänner ”gillat” och jag kunde inte låta bli att bli arg.

Jag är så jäkla trött på alla som har åsikter om barn och förskola.
Förskolan finns ,så vitt jag vet, till för att barn ska ha någonstans att vara, när föräldrarna är på jobbet.
Och de flesta ”vanliga” människorna måste ju jobba. Sen hur man väljer att jobba, det har ju faktiskt ingen annan med att göra.
Blir man en bättre mamma och pappa om man jobbar 50% eller hur mycket/hur lite ska man jobba för att vara den ultimata föräldern?
Många har så mycket åsikter, men de flesta vet kanske inte bakgrunden till varför någon väljer att jobba heltid.
Kanske är det så att man rent ekonomiskt måste jobba för att kunna betala sina räkningar, kanske är det så att man faktiskt VILL jobba heltid, kanske kräver ens arbete att man arbetar heltid.
Jag är övertygad om att alla föräldrar älskar sina barn och gör allt för att de ska ha det bra.
Därför blir jag så jäkla arg när folk uttalar sig och har åsikter om saker som faktiskt kan göra andra illa.
Jag har många runt omkring mig som mår riktigt dåligt av alla krav på hur den bästa föräldern ska vara, och jag själv påverkas naturligtvis också av omvärldens krav.
Jag älskar mina barn mer än livet själv, och spenderar ungefär 24 timmar om dygnet på att försöka göra deras liv så bra som möjligt. Jag känner mig alltid otillräcklig, har alltid dåligt samvete och tänker ständigt på dem.
När vi valde att skola in Ebbe på en förskola när han var 13 månader fick jag väldigt starka åsikter runt omkring om varför vi gjorde det. Hur kunde vi ens tänka tanken att utsätta vårt lilla barn för detta?
Jo vi hade två val. Antingen kunde jag tacka nej till tjänsten som jag blivit erbjuden på mitt jobb(min tidigare tjänst försvann under min föräldraledighet) och stanna hemma med Ebbe ett tag till, och sedan gå ut i arbetslöshet
eller så kunde jag tacka ja till tjänsten och börja jobba. Jag valde att börja jobba och fick sååå många kommentarer om detta. Och att jag dessutom valde att arbeta heltid gjorde ju klart inte saken bättre.
Jag hade några år tidigare sadlat om från yrket som florist och arbetade nu inom en helt annan bransch vilket gjorde att jag sjönk ganska drastiskt i lön. Vi hade helt enkelt inte råd med just då att jag arbetade mindre.
Så, nu var det sagt. Gör det oss till sämre föräldrar? Knappast va?
I artikeln som jag läste var det en pedagog som uttalade sig om att” bara för att barnet slutar gråta efter en stund när föräldern gått, betyder det inte att barnet känner sig tryggt”
Vad vill den här pedagogen att vi föräldrar ska göra med den informationen? VI MÅSTE JU GÅ TILL VÅRT JOBB! Vi försöker på alla sätt och vis under inskolningen att få barnet tryggt tillsammans med personalen.
Hur dåligt jag själv än har mått under inskolningarna med våra barn så har jag ALDRIG visat det för dem. Jag har stålsatt mig. Mina barn tittar ju på mig,söker trygghet i min blick. Är jag trygg är dom trygga. Jag fick t.o.m höra att jag verkade så lugn som förälder.
Oj oj oj, vad skenet kan bedra. Jag var allt annat än lugn kan jag säga!
I artikeln pratas det också om fyra dagars inskolning, vilken förskola har FYRA dagars inskolning? Verkar ganska extremt tycker jag. Naturligtvis kan inte barnet lära känna den nya miljön på bara några dagar. Det gör de ju inte på två veckor heller.
För vissa barn tar det kanske 1 vecka för andra 1 månad. Man kan ju inte dra alla över en kant, och man kan faktiskt inte anta att alla barn känner sig stressade och mår dåligt i en förskolemiljö.
Det viktigaste är, och det är kanske det jag vill ha sagt med det här inlägget, att alla måste få välja själva. I en drömvärld hade kanske de flesta föräldrarna gjort annorlunda, tagit andra beslut, men alla gör vi så gott vi kan.

Vi älskar våra barn upp till månen och tillbaka, och det där dåliga samvetet, det får man liksom på köpet när man skaffar barn!