Imorgon är det 1 månad sen vår Viggo somnade in.
Saknaden är så enorm så jag har valt att inte tänka på den på sistånde.
För att klarar av att gå vidare,att gå upp och gå till jobbet och för att inte göra Ebbe mer orolig, så är det det enklaste. Han finns ständigt i mina tankar, och jag kan fortfarande inte förstå att han aldrig mer kommer tillbaka.
Jag älskade denna lilla hund mer än jag kan förklara, och han kommer alltid att ha en stor plast i mitt hjärta.
Han satte oss på prov och gjorde oss galna ibland,men han var vår hund, och en underbar vän som låg vid ens fötter när man somna.

Jag saknar honom så ofantligt mycket och tårarna rinner som vanligt när jag skriver om honom.
Men jag antar att det är bra. Man behöver gråta för att kunna gå vidare, och det kommer jag att göra.

Men kärleken för min Viggo kommer aldrig försvinna och hans minne lever kvar hos oss för alltid.


Vi älskar dig Viggo!


Kram Kram