Tyvärr så har ju även lille Edvin fått kolik. Det som jag fasade för när jag var gravid.
Kommer ihåg hur jobbigt och hemskt det var när Ebbe hade det och jag var ganska orolig för att nästa barn skulle få det också. Och nu är vi här. Med en ledsen, skrikande Edvin som har magknip.
Jag vet att det finns så mycket annat som ens barn kan råka ut för som är mycket värre, men ibland när jag tillåter mig själv att bli lite ledsen och uppgiven, så frågar jag mig själv varför just vi skulle få ett barn till med kolik.
Som mamma vill man ju inte att ens barn ska lida eller ha ont en endaste minut, och när man ser att ens lilla knyte vrider sig och skriker av magkramperna så gör det ont enda in i själen.
Nu har vi alla fall fått kontakt med tjejen som hjälpte oss när Ebbe hade kolik. En tjej som har mottagning här i Helsingborg och som ger akupunkturbehandling på spädbarn med kolik.
Denna gången utför hon en studie kring akupunktur och kolik i Malmö och bad oss att vara med.
Edvin har blivit indelad i en grupp av tre, där den ena gruppen får standar akupunktur, den andra får akupunktur på olika ställen beroende på symptom och den tredje gruppen får ingen akupunktur alls.
Det är jobbigt att inte få veta vilken grupp Edvin tillhör. Vi vet ju faktiskt inte om vi kör ner till Malmö två gånger i veckan helt i onödan. Jag får inte vara med när han får behandlingen, så har vi riktig otur så har lilleman hamnat i gruppen som inte får några nålstick alls.Tyvärr finns det ingen annan som utför den här akupunkturen så det var bara att gilla läget och vara med och hoppas att Edvin får akupunktur när vi är där.
Efter andra behandlingen i fredags tyckte vi att vi märkte en viss förbättring, och både lördagen och söndagen blev relativt lugna, lite gnäll men inga kolikskrik i alla fall.
I tisdags var jag på den tredje behandlingen, men denna gången tycker vi inte att det har blivit bättre.
Mitt lilla hopp sjönk igår kväll när han började bli orolig vid halv 6, och när jag nattade Ebbe vid halv åtta, var det i gång igen. Stackars Ebbe som får somna till dessa skrik varje kväll. Som tur är så vaknar han i alla fall inte av Edvins skrik när han har somnat.
Jag hoppas verkligen att detta blir en lugn dag, både för Edvins skull och för våran. Det är tufft med en liten som skriker hela tiden och med Ebbe som jag hela tiden får säga till att vänta eller lugna sig. Han blir så frustrerad på mig att jag inte kan hjälpa honom eller uppmärksammar honom så mycket utan lägger fokus på Edvin och på att få han lugn. Jag förstår honom så väl, och varje kväll när jag lägger mig, så har jag fruktansvärt dåligt samvete för Ebbes skull. Jag räcker helt enkelt inte till, och det är jätte jobbigt.
Några kvällar har jag och Ebbe åkt iväg en sväng själva för att få lite egentid han och jag, och det har varit supermysigt. Tror att han uppskattar det mycket att få ha sin mamma för sig själv ibland, utan en skrikande bebis i famnen.
Som tur är så älskar ju Ebbe sin lillebror och hans frustration och ilska tar han ut på mig och inte Edvin, och det är jag glad för. En stoltare storebror får man leta efter!
Kram Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar