Många av hans kompisar finns redan där, så jag tror att han ser fram emot det ganska mycket att få komma dit. Och naturligtvis ska favorittjejen Lea också flytta över.
Jag tror och hoppas att övergången kommer ske ganska smärtfritt. Han har ju varit där ett par dagar i veckan under hela hösten, så fröknarna och de andra barnen känner han ju.
För mig känns det som han helt plötsligt blir så stor. Min lille lille kille, som klarar allt själv tycker han. Usch tiden går så himla fort.
Och ännu större lär han bli när han blir storebror och vi får en bebis i hemma.
Jag är så stolt över honom och så lyckligt lottad att ha en så fin kille. Ibland blir jag tårögd bara av att studera honom, se hur han lyckas klura ut saker själv och lösa problem.( och det är inte bara gravidhormonerna som spökar, hihi)
Jag älskar dig till månen och tillbaka mitt hjärta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar