För ett år sedan...

Mitt hjärta

Klockan 11.41 torsdagen den 25 mars, exakt för ett år sedan,kom vår älskade lille Ebbe till världen.

Känslan av att äntligen få träffa det lilla busfröet som sparkat där inne i så många månader var alldeles fantastisk. En välskapt liten gosse och världens sötaste, tyckte naturligtvis vi =) Tänk att man kan älskat någon så innerligt direkt från första början, en kärlek som är så stor att den inte ens går att förklara.

Efter 3 dagars väntande (mitt vatten gick ju redan på måndagen) bestämde jag mig för att stortstäda lägenheten.Kanske kunde det hjälpa att få värkarna att komma igång.Efter ett antal maskiner tvätt,stortstädning och en promenad med Viggo så började jag faktiskt att känna av något som skulle kunna vara värkar.Jiippii, äntligen!!

Kvällen flöt på ganska lugnt där hemma och Nicklas han tog tiden mellan värkarna.När klockan var kvart i tolv bestämde vi oss efter ett telefonsamtal med förlossningen att det nog var dags att åka in.Aldrig har en bilfärd på typ 10 minuter känts så lång kan jag säga. Ich...

Nåja, väl inne på förlossningen, fick vi vårt rum och en barnmorska kom för att undersöka mig.

Det var en ganska bra bit kvar innan den lille parveln skulle titta ut,men jag hade så intensiva värkar så jag hann aldrig ta mig upp i sjuksängen.Barnmorskan kallade det för"pinvärkar".Värkar som gör svinont men inte gör så att man öppnar sig speciellt mycket. Efter en hel natts kämpande utan att det hände något rekommendera sköterskorna mig att jag skulle få värkstimulerande dropp för att det skulle hända något och att jag då kunde få epidural.

Ahhh, vad härligt det var.Kändes helt sjukt att helt plötsligt inte ha ont. Jag kunde se på maskinerna att jag hade värkar, men kände ingenting =) Vi var t.o.m ute i matsalen och åt frukost.Kändes hur skumt som helst.

Droppet fick äntligen saker och ting att röra på sig, och ganska snart kändes det att bebisen hade lust att titta ut =) (tänker inte ge er några detaljer,men ni som fött barn vet ju,ja det känns som att man trycker ut en vattenmelon)

40 minuter senare låg mitt lilla hjärta på mitt bröst. Vår älskade Ebbe........