Japp, en vecka tar det, sen känns det som man aldrig har varit därifrån...
Jag har saknat mina arbetskamrater när jag har gått hemma, men nu saknar jag min allra bästa "arbetskamrat" min lille buskille här hemma......
Tänker på honom hela dagarna, fast att jag vet att han har det hur bra som helst med Nicke.Känns så konstigt att inte ha honom omkring sig hela tiden..känns lite tomt...
Jaja, jag vänjer väl mig vid det också..kändes ju lika konstigt i början när man skulle vara hemma.
Till Nicklas stora lycka så har ju Ebbe börjat sova lite längre, så när jag stänger ytterdörren på morgonen hör man bara 3 stycken som snarkar...jädrans killar...=)
Dagarna rullar på som vanligt här hemma annars tror jag.
När jag kom hem hade killarna fixat middag,god köttfärslimpa och sås och potatis,mums!
Ebbe har börjat äta av vår mat till middag på kvällen, och det verkar gå hem tycker jag =)
I lördags rullade jag miniköttbullar och det slank ner fort i den lille magen, och igår blev det korv stroganoff, vilket också verkade falla lille mr Rosell i smaken.
Han mumsar glatt i sig det mesta faktiskt så det är jätte skönt......
Nu ska jag slänga mig i soffan och mysa med min käre sambo en stund.
Igår satt vi uppe länge och planerade inför bröllopet.
Nu ska inbjudningskorten fixas =)
Kram Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar