Packade bilen och begav oss mot Timmele på onsdagen innan nyår.
Tyckte det var skönt att komma upp lite tidigare och eftersom Nicke hade semester så kunde vi ju åka.
Resan gick superbra,stannade bara för att ge Ebbe mellis vid tre, annars körde vi i ett streck.
Vi var uppe strax efter 5, och blev mottagna med massor utav kramar..
Ebbe fick middag och vi fick lite kvällsmat, och efter att ha packat upp så slängde vi oss i soffan.
Dagen därpå kom Becca och Amanda på besök för att leka med Ebbe medans Jessica och Christian shoppa de sista julklapparna i Borås. Dagen blev full av lek och bus och det älskar ju min Ebbe.
På kvällen bytade vi julklappar och Ebbe fick naturligtvis massor ( han som inte fått några sen innan,fniss) Efter lite mysig fika var det på med pyjamas och lite god välling och sen bums i säng.
Behöver jag säga att Ebbe somna som en stock efter en sådan dag? =)
På nyårsaftons förmiddag passade vi på att hälsa på några goa vänner som köpt hus i Timmele.
Man blir ju såååå sugen..jag vill ha hus NU!!!!! Kul att se hur de hade fått det...Vid fyra tiden klädde vi på oss(Ebbe i skjorta och slips naturligtvis) och åkte till Christian och Jessica, där vi skulle fira nyårsafton.
Menyn för kvällen bestod av gratinerad hummer till förrätt,oxfilé och potatisgratäng till huvudrätt och pannacotta med hallon till efterätt.Mums! och så en massa god dricka förstås.
Vi hade en supertrevlig kväll, och barnen skötte sig exemplariskt(dom somna vid åtta,hihi)
Vi andra lyckades hålla oss vakna till två,men det blev vi straffade för dagen efter när en superpigg Ebbe börja busa vid 6....Härligt =)
Nyårsdagen blev lugn och på kvällen åkte vi till våra vänner Jimmy och Marika och deras två pojkar Harry och Walter. Blev förstås en massa lek och Ebbe blev eld och lågor över 3-åriga Harrys bilar.
Vi hade en jätte trevlig kväll, blev bjudna på pizza(ja jag vet, inte direkt viktväktar vänligt men men) godis och en massa annat gott.
Vid tolv tiden begav vi oss mot Timmele igen..
Vi märkte när vi kom hem att Ebbe hade lite feber, och tänkte att det beror nog på dom två små tänderna som vill titta fram. Han fick lite alvedon innan vi gick och la oss, och vi hoppades på att han skulle somna gott på det.
Natten blev tyvärr jätte orolig, och till slut somnade han emellan oss i sängen.
På morgonen verkade han piggare, men när vi åt frukost blev han plötsligt mycket sämre, och till slut var han helt okontaktbar. Han var helt stel i kroppen,läpparna ändrade färg och han var helt likblek och skållhet i pannan.
Jag har nog aldrig blivit så rädd i hela mitt liv.
Är så tacksam att min svärmor är sjuksköterska och visste vad vi skulle göra. Hon tog in han i badrummet och duscha honom i iskallt vatten. Det var skit läskigt för inte ens då sa han något eller reagerade!!
Efter en liten stund såg man att hans ögon börja fokusera igen och han började skrika.
Både jag och Nicklas blev alldeles chockade efteråt och tårarna kom...man hann ju tänka hur mycket som helst under tiden som detta hände.
Strax efter somnade han i min famn och sov en lång stund.
Vi bestämde oss för att ringa sjukhuset! Vi var ju tvungna att få någon doktor som kunde undersöka honom. Fattar inte att hans feber kunde stiga så otroligt fort!
Vi slängde i oss lite mat och sen åkte vi till Borås sjukhus.
Kändes jätte skönt att få komma dit och dom på sjukvårdsupplysningen tyckte absolut att vi skulle åka eftersom han var så liten och att det var första gången han fick något sånt här.
Som tur var behövde vi inte vänta så länge, och efter ett antal blodprover och undersökningar visade sig att där var inget som helst fel på honom. Ingen öroninflammation, inget halsont. ingenting.
Förstår fortfarande inte att han kunde bli så dålig utan att ens vara förkyld.
Han sov hela vägen hem efter att ha fått lite välling(det var det ända vi fick i honom den dan) och när vi kom hem somnade han i vår säng.
Natten blev väldigt orolig och jag sov inte en blund. Jag var så fruktansvärt rädd att det skulle hända honom något när vi låg och sov.
Den lille stackarn var ganska mör dagen efter och var ganska lugn och stillsam(det är vi ju inte riktigt vana vid) och vi saknade vår vanliga Ebbe.
Han är idag,3 dagar senare, fortfarande väldigt trött och sover jätte mycket. Det tog nog hårt på honom.
Jag är så glad att allt gick bra och att han återhämta sig. Ett tag trodde jag att jag aldrig skulle få tillbaka min gamla Ebbe igen.
Min älskade, älskade lille kille.
Nu är det dags att avluta för idag, och hoppa i säng.
Jag har ju börjat jobba igen så jag är helt slut på kvällarna =)
Imorgon är det trettondagen så då är jag ledig och ska passa på att mysa med mina killar och ta det lite lugnt.
Natti natti
Nyårsd
