Ska börja jobba om lite drygt en vecka, och nu börjar känslorna jaga ifatt mig kan jag säga.
Tänk att jag inte ska vara hemma hos min lille kille mer....
Jag vet att jag kommer tycka att det är jättekul när jag väl är på plats, och Ebbe kommer få det toppen hemma med Nicklas(han är ju mycket bättre på att bygga lego och leka kurragömma än jag) men ändå känns det lite tomt. Allt jag vet är ju bara att vara mamma nu. Tänk om jag har blivit dum?! Nåja, det blir säkert bra....
Sen har vi ju vår lille Viggo...
Han är så rädd och orolig och vi vet ärligt talat inte mer vad vi ska göra.
Idag var han så rädd när vi var ute så han inte ens kissa.
Jag blir så ledsen.Vill verkligen inte att han ska må så här, och vi har verkligen försökt med allt.
Vet inte hur många hundcoacher och hundpsykologer vi har varit i kontakt med....
Varken jag eller Nicklas kan tänka oss vår familj utan honom, men ibland känns det så hopplöst...
Hur ska vi göra när vi börjar jobba båda två? var ska Viggo vara? han kan ju knappast vara hemma hela dan, och på hunddagiset var han ju också rädd, och att vara med på Nickes jobb är ju inte att fundera på heller längre tyvärr.
Vet verkligen inte hur vi ska lösa det..men det gör vi ju på något sätt.
Och hur ska vi hämta och lämna på dagis? jag vill inte att Ebbe ska vara på dagis på heltid,inte till en början iallafall. Men har jag verkligen rätt att gå ner i arbetstid när jag inte har en fast tjänst?
Usch jag har så mycket i huvudet så det känns som det ska sprängas.
Hur löser alla andra det, med dagis,hundar,hus och hem? skulle vara intressant att veta.
Mitt i allt detta ska vi planera bröllop! men det är ju kul..
Hoppas att orken räcker till bara =)
Nu ska vi betala räkningarna och sen är det dags för lite guitar hero! =)
Kram Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar